Trots att det varit en vacker dag vill man bara stänga av nyhetsströmmen och göra sig blind och döv för yttervärlden. Och det finns ju egna bekymmer att ägna sig åt. Man är ju inte mer än människa.
Men hur mycket människa är man då? Vi vill känna oss fria, men vi sitter alla fast med tusen trådar i ett ekonomiskt och politiskt system. Från elberoende och pensionsfonder till billig råvaruimport och miljöförstöring. Vi, de rättfärdiga, kan inte röra oss utan att rycka i trådarna.
Att leva är att blunda.
9 kommentarer:
nja
Jo.
Jo, jag håller med. Man blundar faktiskt för det mesta, för annars skulle man inte orka. Somliga av oss har nog ögonen öppna mer än andra. Läs t.ex. här:
http://dagens.etc.se/kr%C3%B6nika/likgiltigheten-sprider-sig
Men ibland kan man inte låta bli att se och då gråter man ...
Lena,
tänkvärd krönika.
En konsekvens av vår informationsrika värld är väl att skillnaden mellan vad vi vet och vad vi gör aldrig har varit större än nu.
Sen skulle du ju kunna försöka läsa novellen "The ones who walk away from Omelas" av Ursula LeGuin också. Här finns en länk till en uppsats där novellen är bifogad.
http://richardxthripp.thripp.com/files/essays/critical-analysis-omelas.pdf
Novellen ingår i samlingen The Wind's Twelve Quarters, Röster i vinden på svenska.
Lena,
din envis..., nej, din tålmodighet är av stora mått. Jag ska läsa... ;-)
Gutta cavat lapidem non vi sed saepe cadendo.
;-)
Förvisso. Och med resultat, nu.
Jag tog med mig utskriften till fikapausen och läste.
Första sidan gav mig lite onda aningar (ursäkta!), men sen - kunde jag inte sluta läsa. En moralitet, en skrämmande moralitet. Man får tänka efter några varv, minst, innan man bildar ett omdöme. Men starkt, mycket starkt. Tack!
Så som jag "känner dig" från din blogg tror jag att du och Ursula skulle komma ganska bra överens värderingsmässigt och så, annars hade jag inte tjatat så förskräckligt. Synd bara att hon väljer att skriva i genrer du har svårt för.
Skicka en kommentar