Berättaren i Thomas Bernhards "Gå" promenerar tillsammans med Oehler, som förespråkar mänsklighetens långsamma utdöende och en fullkomligt människobefriad jord, och återger dennes åsikter om barnalstrande.
"Att skapa en människa om vilken man vet att hon inte önskar det liv man gett henne, säger Oehler, ty att ingen människa önskar det liv man gett henne visar sig förr eller senare, men med säkerhet hos varje människa, innan hon upphört att vara till, att skapa en sådan människa är verkligen brottsligt. Människorna intalar sig bara, säger Oehler, i en tarvlighet som förklätts till hjälplöshet, att de vill ha sina liv, medan de i själva verket aldrig vill ha sina liv, eftersom de inte vill gå under inför det faktum, att de avskyr sina liv mer än någonting annat, och ytterst ingenting mer än sina ansvarslösa avlare, oavsett om dessa avlare har dragit sig undan från det avlade eller inte. Denna otroliga lögn intalar sig alla dessa människor, säger Oehler, miljoner intalar sig denna lögn, de vill ha sina liv, säger, intygar de offentligt var dag, men sanningen är, att de inte vill ha sina liv. Ingen människa vill ha sitt liv, säger Oehler, var och en har funnit sig tillrätta med sitt liv, men han vill inte ha det, om han nu en gång har sitt liv, säger Oehler, måste han inbilla sig, att hans liv betyder någonting för honom, men i själva verket är det bara vedervärdigt för honom."
3 kommentarer:
Jag har oifta funnit att misantroper är djurvänner. Ju mer misantropiska, desto mer gulligullande med katter och kaniner. Hur var det med Bernhard. Hade han hund?
Den där Bernhard verkar ha varit en jobbig typ. Fick syn på en liten recension av hans brevväxling med förläggaren: http://www.aftonbladet.se/kultur/article8576935.ab
Gunnar,
jag vet inte om Bernhard hade hund. När jag fortsätter läsa biografin kanske jag vet. han köpte lantgårdar för pengarna, i alla fall. Och verkar ha varit en fullkomligt odräglig typ. Men intressant.
Skicka en kommentar