Om man nu (nästan) inte kan läsa så kan man se på film.Jag har nog nämnt här tidigare att jag har en mentor när det gäller film. Han förser mig då och då med filmer och han har en skrämmande träffsäkerhet, han lyckas nästan alltid hitta filmer som tilltalar mig.
Tack vare min langare har jag nu sett en svartvit fransk film från 1955, regisserad av Jean-Pierre Melville, "Bob le flambeur", som jag tyckte mycket om.
Den utspelar sig visserligen i Paris undre värld och handlar om en kupp mot ett casino, men det är ingen gangsterfilm utan lika mycket en vemodig, nästan stiliserad moralisk parabel, som de som vet mer om filmen och dess bakgrund än jag skriver om här.
Jag ska bara nämna en absurt rolig sekvens. När en kassaskåpsexpert à la Charles Ingvar Jönsson med stetoskop och allt tränar på att snabbt forcera ett kodlås växlar närbilderna mellan hans kumpaners spänt väntande ansikten, men även en hunds ansikte får vara med. Hunden ser dock inte lika engagerad ut, mer frågande...
4 kommentarer:
:)
Kul rubrik framför allt, den visar liksom tempot på något vis. Du springer som en örn, som min son skulle säga.
???
Ja, alltså det är fel. Han trodde att han sa nåt bra, men jag antar att örnar springer rätt sakta.
Och det här är ju en långsam blogg?
OK, jag hajar. Jo, det är ju sant. Och jag tar till film, som är självgående, på sätt och vis, när jag inte kan läsa. Vilket visar på min formidabla ensidighet.
Skicka en kommentar