Jag läser fortfarande Gitta Honeggers Bernhardbiografi.
I dag strök jag för denna intressanta iakttagelse, som jag tror säger mycket om Bernhard.
Vid en uppsättning av en av Bernhards pjäser försökte man göra den mer publikvänlig genom strykningar, men:
"Without the repetitions, however, the most essential aspects of Bernhard's approach to language is lost. His characters are constructed and go on constructing themselves through their iterative speech acts. Cut of from their performative speech acts, Bernhard's characters collapse. They are framed by language, hooked up to a mechanism of repetition as their life support."
Bernhards karaktärer, på scen - och i prosan - är oftast gamla män, de har inget aktivt liv längre. De handlar inte.
"They do not reveal themselves in physical acts. They produce themselves in obsessive speech acts that keep the performance of identity in action. In fact, this "action" is the only action of a Bernhard character and in a Bernhard play."
Och vad de avslöjar i detta talande är den kultur som producerat dem och som de i sin tur fortsätter att producera.
4 kommentarer:
Jag har ingen riktig orsak att citera Wittgenstein när du talar om Thomas Bernhard. Men av någon anledning fick jag lust att plocka fram det gamla nötta citatet:
"Om det man inte kan tala måste man tiga."
En vila...från "obsessive speech acts".
Och så detta: Fint att du uppdaterar våra (mina) kunskaper om TB.
En orsak finns kanske ändå: nästa kapitel hos Honegger heter "Writing Wittgenstein" ...
Dags att släppa vinterdysterheten snart kanske? Jag har kollat fågelrapporterna för Halland de senaste dagarna, det har varit magert, men nu ser jag att det kommit salskrakar till Getterön - och det är ju ett tecken på att våren är på gång!
Jag citerar Alfred E Neuman: "Vadå - jag dyster?"
Skicka en kommentar