Jag läser bara en handfull andra bloggar. Ett skäl är att jag inte hinner.
Det finns naturligtvis en del bloggar där det förs intressanta diskussioner (och med lite fler kommentarer än här...).
Ett tema som läsare av denna blogg inte har kunnat undgå att märka är mitt intresse för Nina Björk och den debatt som hennes avhandling och artiklar har väckt. På den intressanta bloggen Biology and politics finns en post om detta tema, Den farliga naturen och de postmodernistiska krumbukterna, med många kommentarer. (Och med en länk till en av mina bloggposter..).
Och på bloggen Occident läste jag idag bloggposten Vad gör nätet med oss som läsare? om en artikel i tidskriften Axess om att det kanske är så att nätet formaterar om våra hjärnor och gör oss till lata läsare som inte längre förmår fördjupa oss i vår läsning utan bara skumma på ytan. Originalartikeln finns i The Atlantic: Is Google making us stupid?
Är det att jag sitter här och knåpar ihop en bloggtext istället för att läsa något symtomatiskt?
3 kommentarer:
Svaret på din fråga kan vara "ja". Bloggverksamheten inbjuder inte till fördjupning - ännu så länge. Men när datorn vi läser från ser ut som en vanlig tidning eller bok kanske det går att återställa de stora sammanhangen. Och kanske att gå vidare till bättre förståelse av olika fenomen i vår tillvaro, om vi någonsin kan få så mycket tid. Mängden av information är det verkligt förkrossande, även om vi rensar bort smörjan och försöker hålla oss till kvalitetskällorna på nätet. Biology and Politics råkar vara en av dem.
Det finns många aspekter på det här, tror jag. Explosionen av mängden tillgänglig information (mest skit men också oerhört mycket bra saker) leder till informationsstress. Å andra sidan upplevde jag detta redan före den digitala revolutionen - jag hann aldrig med att läsa allt intressant jag stötte på. Alltså försökte jag välja bort. Och så måste jag göra nu också.
Även om jag läser få bloggar regelbundet (bl a annat din!) och försöker skriva sparsamt i min egen blogg så tar det tid. Som tas från den läsning som jag alltid upprätthållit. Här är en konflikt för mig. Å andra sidan ger det mig nya impulser och tankar. Så vad göra?
Det verkligt intressanta med artikeln i The Atlantic är annars tanken att nätet som medium påverkar vårt sätt att läsa och kanske gör oss till ytliga skummare av texter, oförmögna att läsa längre texter och därmed sätta oss in i komplicerade, långa resonemang, kanske alltmer oförmögna att tänka komplicerade tankar...
Vad man sysslar med får avtryck i hjärnan. Kan mätas med PET Positron Emission Tomography enligt en arkeologibok jag nyss bladade i. För de nya generationer som växer upp i en datoriserad värld kommer artificell intelligens inte att vara något konstigt, utan lika naturligt som en hammare med tillhörande spik. Denna självklara tillvaro måste innefatta förmågan att hantera stora mängder information, mrn vad det betyder för den mänskliga kulturen vågar jag inte gissa. Nästa generation får lösa det.
Med tanke på din noggranna läsning känns det nästan som en lättnad att jag hittills inte öst ut några synpunkter på världens angelägenheter på bloggen hittills idag. Kan tala om att det ofta går långsamt att skriva, och att jag spolar rätt många ideer eller låter dem försvinna av ren lathet!
PS. Kan man tänka sig att i framtiden finns världslitteraturen i urval av experter inlagd i en databas, och så drar man en sladd från datan till sin egen hjärna och gör "download"? Hela biblioteket nedladdat på några minuter! DS
Skicka en kommentar