Provokatören Nina Björk

I dag kom den äntligen med posten, Nina Björks "Fria själar"...
Sällan har väl en doktorsavhandling i litteraturvetenskap väckt en sådan debatt.
Jag tänker inte som så många bloggare ha åsikter om innehållet innan jag har läst den. (Nåja, indirekt...)

Recensenterna har delade meningar. Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet sågar den som ovetenskaplig och Per Svensson i Expressen får ett utbrott, medan Agneta Pleijel i DN tycker att den är lysande.

Bland feministiska debattörer haglar anklagelser och lovord. Karolina Ramqvist tycker att Björk är "nykonservatismens starkaste filosof, medan Petra Ulmanen och Katrine Kielos tycker att hon utvecklar feminismen.

I gårdagens Expressen skrev Katarina Kielos om Björks förmåga att reta upp liberaler, som t ex Per Svensson i Expressen.
Det som provocerar så är Björks ifrågasättande av myten om den värderingsfria liberalismen. Det kapitalistiska marknadssamhället med fria individer som fritt och rationellt väljer vad de vill konsumera är ingen ideologi, nej det är bara det helt normala tillståndet och inget att ifrågasätta - om man nu inte är anhängare av

"den känsla av varm och alltomslutande gemenskap som, för att ta några exempel, klankulturerna, nationalismen, kommunismen, fascismen och den religiösa renlärigheten kan locka med.",

som Per Svensson skriver.
Så nu vet vi vad vi är, vi som är kritiska till konsumtionssamhället och dess rovdrift på både miljö och människor...

Nu kan jag äntligen börja läsa. Jag återkommer med mitt omdöme.