Jag läser Nina Björks pessimistiska analys av Victoria Benedictssons roman "Pengar":"...hur relationer mellan människor i romanen förvandlas till en relation mellan människan och penningen och hur alla relationer därför blir hotande för den kvinna som söker sanningen [...]
hur det i romanen existerar enbart en ordning, den ekonomiska - en hierarkisk ordning som reducerar människans värde till värdet av hennes köpta attribut [...] hur idén om den individuella prestationens vikt i det moderna samhället visar sig vara blott en myt i ett ekonomiskt system [...] hur det äktenskapskontrakt som i romanen sluts mellan en man och en kvinna gestaltas som en försäljning. En rik man köper en fattig kvinna. "
Björk menar att romanen avslöjar "lögnerna, fraserna, skenet". Men motsatsen, sanningen? "Faktum är att sanningen inte existerar i denna roman."
Det är en skrämmande analys. Kvinnan som gifter sig för pengar förvandlas till en vara, förvandlar sig själv till ett objekt för mannens blick.
I hyllan hittar jag "Pengar" i en utgåva på Askild och Kärnekulls förlag från 1971. Den ser läst ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar