Om Nina Björks "Fria själar"

Det verkar som om Nina Björks kritiker har rätt.
Hon har sin idé klar från början (liberalismens förnekande av den beroende, relationella människan) och sen väljer hon ut begränsade, illustrerande texter för att visa det hon redan vet.
Hon bedriver inte vetenskap, går inte hypotetiskt-deduktivt tillväga, ställer inga frågor till ett stort material och hittar sitt svar - hon har ju det redan.
Och en avhandling som börjar med att beskriva ett nyfött barns hjälplöshet - kan den vara vetenskaplig?

OK.
Men: kanske hennes svar är riktigt?
Kanske säger det något väsentligt om vår tid?

Så här långt läser jag "Fria själar" som är en stark civilisationskritik förklädd till litteraturvetenskaplig avhandling, ett försök "till en bättre förståelse av ett visst sätt att se på världen och människan".
Och överser med dess bristande vetenskaplighet.

Jag har nu läst inledningen och det första kapitlet, det om John Locke.
I det gör precis det hon berättar i inledningen. Hon läser John Lockes "Two Treatises of Government" inte för att ge en fördjupad idéhistorisk helhetsbild, utan för att genom att läsa texten som en litterär text "hitta kroppens och beroendets plats" och visa hur Locke "skriver fram människan som oberoende och okroppslig".

Björk menar att denna text, en av liberalismens urkunder, förklarar varför människor som alla är födda fria och som förblir fria ägare av sin kropp och dess förmågor, ändå kan leva i ofrihet och förtryck.
Det är just genom bortseendet från människans grundläggande fysiska behov som biologisk varelse som denna motsägelse kan upprätthållas och rentav betraktas som normal i vår liberala värld.

På ett abstrakt sätt är via alla "fria själar", som ingår frivilliga kontrakt där vi t ex säljer vår arbetskraft till dem som haft mer framgång i att skaffa sig produktionsmedel. Det gäller både för Volvoarbetaren i Sverige och den fattige daglönaren i en indisk by.

"Det är en märkligt okroppslig kropp som framträder i Lockes text. Det är inte i första hand en kropp som måste äta för att överleva - det är en kropp som kan köpslås med. Det är en ekonomisk kropp mer än en materiell: en kropp som spelar huvudrollen i ett intellektuellt fördrag mer än i ett givet biologiskt drama."

Provokatören Nina Björk

I dag kom den äntligen med posten, Nina Björks "Fria själar"...
Sällan har väl en doktorsavhandling i litteraturvetenskap väckt en sådan debatt.
Jag tänker inte som så många bloggare ha åsikter om innehållet innan jag har läst den. (Nåja, indirekt...)

Recensenterna har delade meningar. Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet sågar den som ovetenskaplig och Per Svensson i Expressen får ett utbrott, medan Agneta Pleijel i DN tycker att den är lysande.

Bland feministiska debattörer haglar anklagelser och lovord. Karolina Ramqvist tycker att Björk är "nykonservatismens starkaste filosof, medan Petra Ulmanen och Katrine Kielos tycker att hon utvecklar feminismen.

I gårdagens Expressen skrev Katarina Kielos om Björks förmåga att reta upp liberaler, som t ex Per Svensson i Expressen.
Det som provocerar så är Björks ifrågasättande av myten om den värderingsfria liberalismen. Det kapitalistiska marknadssamhället med fria individer som fritt och rationellt väljer vad de vill konsumera är ingen ideologi, nej det är bara det helt normala tillståndet och inget att ifrågasätta - om man nu inte är anhängare av

"den känsla av varm och alltomslutande gemenskap som, för att ta några exempel, klankulturerna, nationalismen, kommunismen, fascismen och den religiösa renlärigheten kan locka med.",

som Per Svensson skriver.
Så nu vet vi vad vi är, vi som är kritiska till konsumtionssamhället och dess rovdrift på både miljö och människor...

Nu kan jag äntligen börja läsa. Jag återkommer med mitt omdöme.