Jag vet inte hur många gånger jag under åren stått i något antikvariat och tvekat. Tänkt och tvekat. Men nu var det dags. Hur gick det till? Jag tror ibland att böcker söker upp mig, inte tvärtom.Jag väger volymerna i handen, bläddrar lite och läser slumpvis, innan jag placerar dem i min, nu betydligt utvidgade, att läsa-hylla.
2 kommentarer:
Böcker söker sina läsare på något konstigt sätt. Jag har försökt slingra mig undan Joseph Schumpeters bibeltjocka historia över den ekonomiska analysen, men fanstyget förföljer mig och tvingade mig till slut att skicka in en beställning till Bokus. Kan det vara någon sorts hypnos?
Ekelöf är OK ibland, men jag har svårt med farbröder som krökar för mycket.
Jag förstår böckerna, till slut finns det bara torra små farbröder långt ute på landsbygden kvar, då slår dom till. Transporterar sig dit och blir en del av umgänget. Sen sitter man där tillsammans i fåtöljen i novembermörkret i fotogenlampans ljus under vinrankorna och har det bra. Inte helt fel! Själv har jag bestämt mig att börja läsa om John Berger.
Skicka en kommentar