Varför Facebook?

Den uppmärksamme läsaren ser i högerkanten här att jag numera också finns på Facebook.
Vilket har väckt en viss förvåning, eftersom jag alltid har sagt: aldrig!
Vilket man som bekant aldrig ska säga.

Varför Facebook?
Det enkla svaret är att jag gav efter för min nyfikenhet. Vad skriver den och den och den?
Min tanke är också att låta Facebook vara ett "skyltfönster" för Den långsamma bloggen. Och kanske en plats för ett och annat infall, som inte hinner/kan utvecklas till ett blogginlägg. Och liksom i bloggen vill jag vara personlig utan att bli privat.

Och så kan jag fortsätta med att stilla min nyfikenhet.

Efter snart två veckor har jag upptäckt lite av vad Facebook betyder (ja, ja, jag vet, långt efter att alla andra gjort det…). Mer än bloggen är Facebook ett socialt medium. Och eftersom jag är dålig på det sociala området har Facebook redan inneburit en del både väntade och oväntade kontakter, både förnyade och alldeles nya.

Jag har också upptäckt att det förs en del intressanta diskussioner på Facebook. Och att det går undan - med viss förundran följde jag nyss en diskussion i realtid allt eftersom kommentarerna dök upp. Lite för snabbt för en trög tänkare som jag. Och var finns eftertanken? Det är lätt att halka iväg med orden.

I det stora hela är jag hittills fascinerad - och lite fundersam. Ska jag verkligen ytterligare trassla in mig i nätet? Jag som kanske rentav redan är skadad ("The deep reading that use to come naturally has become a struggle.")? Hur mycket tid kommer att gå åt till klickande hit och dit? Kika på kul nonsens? Och kommer jag att försumma den långsamma läsningen? Bloggen?

Ännu överväger nyfikenheten och fascinationen. Många frågor. Vi får se hur det går.