"Over the last few years I've had an uncomfortable sense that someone, or something, has been tinkering with my brain, remapping the neural circuity, reprogramming the memory. My mind isn't going - so far as I can tell - but it's changing. I'm not thinking the way I used to think. I feel it most strongly when I'm reading. I used to find it easy to immerse in a book or a lengthy article. My mind would get caught up in the twists of the narrative or the turns of the argument, and I'd spend hours strolling through long stretches of prose. That's rarely the case anymore. Now my concentration starts to drift after a page or two. I get fidgety, lose the thread, begin looking for something else to do. I feel like I'm always dragging my wayward brain back to the text. The deep reading that use to come naturally has become a struggle."
Nicholas Carr: The shallows - what the Internet is doing to our brains. New York: Norton, 2010.
4 kommentarer:
Det där citatet har något skrämmande sant över sig. Så jag tröstar mig med kajorna. Här var tomt på gården i en månad. Sen kom stormen. Då var kajorna här igen och lyfte ur träden när jag öppnade fönstret sent på natten. Älskar det där fladdret över taken. De blir oroliga, men de byter bara från ett träd till ett annat. Så ska vi också göra med vår oro. Amen.
Och ändå trasslar jag in mig ytterligare, på Facebook...
Och jag på twitter. Elände. Man måste välja och välja bort, vareviga dag.
Facebook har jag dock sluppit undan. I can resist everything except temptation. Som Wilde sa.
Vi har alla våra svagheter… ;-)
Skicka en kommentar