Hur kommer det att gå med Den långsamma bloggen?

Är det ett förfallssymtom? Är jag slut, på väg neråt, på det sluttande planet, mot...?

Jag konstaterar att jag har producerat färre och kortare blogginlägg än förra året och att detta dessutom är en trend sedan starten 2008.
Jag har också läst färre böcker i år än 2012.
Och så nu detta med facebook… Hur kommer det att gå med Den långsamma bloggen?

Jag får trösta mig med att blicka tillbaka på det gångna året. Jag har ju trots allt läst en del. Ingen årskrönika, men jag ska nämna några böcker här.

En stor läsupplevelse var Elsa Morante: Historien som jag sträckläste för ett år sedan. Berättelsen utspelar sig i Rom under Andra världskriget och om den skrev jag att den är "en gripande och djupt pessimistisk roman. Man kan sammanfatta den som en utslungad anklagelse mot den grymma Historien, en förtvivlad protest mot det historiens rullande hjul, som obarmhärtigt krossar människor på sin väg".

Ett större läsprojekt var Imre Kertész. Jag inledde med "Mannen utan öde" och sedan följde så gott som hela hans översatta författarskap, elva böcker. Vid ett tillfälle skrev jag så här: "Kertész "ämne" är och förblir Förintelsen och hans erfarenheter av att leva i lägerstaten Ungern under den kommunistiska diktaturen, den lägertillvaro som han såg som en fortsättning på och i grunden av samma natur som den nazistiska lägertillvaron. Och det nav som hans skrivande ständigt kretsar kring och behandlar är omöjligheten(?) av att förmedla denna erfarenhet i berättelsen, i konstens form."

Till sist vill jag nämna Richard Fords fantastiska: "Kanada" - denna långa, vemodiga och gripande berättelse om en femtonårig pojke som plötsligt förlorar sin trygghet och vars livsbana tar en helt annan väg än vad han drömde om. En i grunden optimistisk roman om försoning och acceptans.

Var hittar jag sådan uppslukande läsning nu?

Nå, jag läser vidare i Arne Melbergs "Essä". Och kanske var det rapporteringen om högervåld och vänstervåld den senaste tiden som fick mig att ta fram Hannah Arendts "On violence" för en omläsning. Vad händer när våld möts med våld, när våldet eskalerar? Jag tror Arendt har rätt när hon skriver: "The practice of violence, like all action, changes the world, but the most probable change is to a more violent world."

Obs! Inget självporträtt...