"Ur drömmen vaknar vi till drömmen och illusionen har ingen ände. Livet består av sinnesstämningar på rad, som ett pärlband, och när vi passerar dem visar de sig vara mångfärgade linser som målar världen i sin egen nyans och bara visar vad som ligger i dess fokus. Från berget ser du berget. Vi ger liv åt det vi kan och vi ser bara det vi ger liv. Naturen och böckerna tillhör de ögon som ser. Det beror på människans sinnesstämning om hon ser solnedgången eller den vackra dikten. Det finns alltid solnedgångar och det finns alltid snille; men bara några få ögonblick är så ogrumlade att vi kan njuta av naturen eller litteraturen."
Ralph Waldo Emerson (1803-1882) har jag inte läst en rad av. Förrän nu, när han finns representerad i Arne Melbergs "Essä" (Daidalos 2013). Melberg skriver att den grupp Emerson tillhörde, "transcendentalisterna", var "ett slags stillsamma idealister med närmast anarkistisk läggning".
Citatet här är från essän "Erfarenhet". Melberg karakteriserar den som "en sekulariserad predikan". Texten böljar och svänger och växlar från högstämdhet till plötsliga infall. Det är den subjektiva upplevelsen som gäller. Och: "våra viktigaste erfarenheter kom i förbifarten".
Idealist med anarkistiska böjelser - ja, det skulle jag nog vilja vara. I alla fall så gillar jag det här citatet. De där ögonblicken är så få.
Citatet här är från essän "Erfarenhet". Melberg karakteriserar den som "en sekulariserad predikan". Texten böljar och svänger och växlar från högstämdhet till plötsliga infall. Det är den subjektiva upplevelsen som gäller. Och: "våra viktigaste erfarenheter kom i förbifarten".
Idealist med anarkistiska böjelser - ja, det skulle jag nog vilja vara. I alla fall så gillar jag det här citatet. De där ögonblicken är så få.
8 kommentarer:
Ja, vad fint. Jag läste Emerson en del för länge sen. Kanske parallellt med Thoreau.
Emerson kan nog sägas representera det bästa i den amerikanska aka liberala individualismen; men då i en filosofisk och komplett marknadsointresserad tappning. Förstås. Mannen hade Soul.
Och - helt anekdotiskt - en gång träffade jag en ung amerikansk sångare i Köpenhamn, som hade rest hela vägen från Chicago för att spela på en musikpub på Vesterbrogade. Han hade Emerson som reslektyr. Vet inte varför jag fann det en smula rörande.
Hela den här amerikanska traditionen kring Thoreau är en bildningslucka bland många hos mig...
Men Walden Pond och Din Vedhög är nog lite besläktade...va?
Jo, det är sant… Men jag har aldrig läst ut "Skogsliv…" ...
Vi kanske skulle göra en tio i topp lista på böcker vi aldrig läste ut?
Börja med Ulysses och Also sprach Zaratustra och Fear of flying.
Eller, förresten, hundralista.
(Men Walden har jag alltså läst ut).
Ingen dum idé, kanske… Och en påminnelse om livets korthet...
Vilhelm Ekelund hämtade mycken näring från Emerson.
Leonardo,
ja, det minns jag från min påbörjade, men tyvärr avstannade, Ekelundläsning. Det finns mycket man skulle vilja återvända till.
Skicka en kommentar