Jag läser Epiktetos

Lördag eftermiddag. En extrem, fuktig värme, med solen då och då framme, får mig att fly in under blodboken. Schersminen andas. Åskan mullrar på avstånd. Kvigorna har ställt sig under träden nere vid ån. Allt är stilla i väntan.

Jag läser Epiktetos.

Det finns en "hög" nivå och en "låg" nivå hos Epiktetos. Målet för honom och de övriga stoikerna är att uppnå lugn, affektlöshet och sinnesro i tillvaron.

På den höga nivån rör de sig med en världsbild och en livshållning som knappast kan delas av oss sentida. Så finns här t ex uppfattningen om ett högre, gudomligt förnuft i allt som sker och bakom alla sakernas tillstånd. Det gäller att acceptera och att anpassa sig:

VIII

Begär inte att det ska gå som du vill här i världen. Nej, önska att allting ska ske precis så som det sker; då kommer ditt liv att förflyta lugnt.

 Vilket naturligtvis bara till en viss grad är en klok hållning.

På den låga nivån finns en del att hämta:

XX

Kom ihåg att det inte är den som förolämpar eller slår dig som kränker dig utan din egen åsikt att det han gör är kränkande. Om någon alltså förargar dig, ska du veta att det är din mening om honom som retar dig.

Se först och främst till att du inte genast rycks med av dina föreställningar. Om du bara kan vinna lite tid och utverka ett visst uppskov, får du lättare att behärska dig.

Även här får man nog modifiera lite. Men i grunden har Epiktetos rätt. Åtminstone vad gäller verbala förolämpningar.

Epiktetos: Handbok i livets konst. Översättning och förord Anders Håkansson. Bakhåll, 2007.