Äntligen kom vi iväg till ännu en etapp i vårt långsiktiga projekt att vandra längs Hallands kust.
Från gamla E6:an kör vi ut på Väröhalvön mot Bua, viker söderut ner mot havet, till slut längs en smal grusväg till Skärs udde.
Vi vandrar och kliver och klättrar som de viga stengetter vi är längs strandens klippor och klapperstenar.
Klippformationerna är mångskiftande och fascinerande. Inlandsisen har format landskapet.
(Mobilbilderna är väl lite si och så, men klicka för större format).
Enklast tar man sig fram högst upp på klipporna.
Innanför klippvallen fanns lite skog och den här vackra sankängen.
Vandringen var inte så lång, kanske fyra kilometer, men ganska krävande. Framme vid Sanddamms båthamn dricker vi kaffe och njuter av vilan och det trots molnen behagligt ljumma vädret, perfekt för vandring. Vi går sen på småvägar tillbaka till bilen.
4 kommentarer:
Mycket fint inlägg, Lennart. För mig är Halland dunkel, där Bohuslän är ljus. Och jag vet varför. Det var för att i min barndoms somrar på Styrsö (i Gbg:s södra skärgård, för eventuella utlänningar som läser...)så såg vi alltid åskvädret komma från "Onsalalandet", det var alltid åskmörkt över Onsala.
Gissa var familjen köpte tomt/sommarhus efter Styrsö år 1961? Det börjar med On- och slutar med -sala. I vårt första grävtag på tomten hittade vi snäckor i blålera. Havet låg en halvmeter under gräset. Magiskt.
Ja, det var dejligt att följa med en bit på färden. Jag tror det du skriver gäller de flesta kustlandskap (förutom sandstränder) - att man tar sig fram bäst uppe på höjderna.
Såg nu att delar av din din kust inte var så olikt det jag valde ut från klotet häromdagen: Maine.
Och Gunnar: På Styrsö har jag varit många gånger hos vänner: midsomrar och höstar; har aldrig varit med om så mkt regn som där, inte ens i Skottland. Huset flöt. Men vackert var det.
Tack, Gunnar och Gabrielle!
Vi har nog klarat av en tredjedel av hallandskusten nu. Senare i sommar planerar vi att gå från länsgränsen i söder till Halmstad, rena promenaden längs Laholmsbuktens autostrada-strand. En lättgången bit som är kvar är den mellan Halmstad och Särdal. Då är sträckan upp till Varberg gjord. Norr om Varberg är det mer bohuslänskt. Men vi kommer att hinna med - kanske...
Nöjsamt att följa era vandringar utefter hallandskusten. Själv vandrade jag i min ungdom kuststräckan både söder och norr om Halmstad med dess sandrika natur.
Skicka en kommentar