Jag läser Epiktetos 4

XLII

Glöm aldrig, när någon säger någonting elakt till dig eller gör någonting ont emot dig, att han tror sig ha rätt att säga eller göra så. Han kan ju inte gärna följa dina åsikter, han följer naturligtvis sina egna. Dömer han orätt, är skadan alltså hans egen; det är han själv som blir lidande. Håller han en riktig samordning av två satser för falsk, är det inte satserna som lider skada utan han själv som bedrar sig.

Om du ser saken på detta sätt, kan du bevara dit lugn varje gång du blir klandrad. Du behöver bara tänka: "Det där är hans uppfattning det."

Epiktetos: Handbok i livets konst. Översättning och förord Anders Håkansson. Bakhåll, 2007.

Jag läser Epiktetos 3

XVII

Glöm aldrig att du är en av personerna i ett skådespel och spelar den roll som dess Författare har gett dig. Vill han att spelet ska vara kort, blir det kort, vill han att det ska vara långt, blir det långt. Vill han att du ska spela en tiggares roll, ska du gestalta den så bra som möjligt. Samma sak om det gäller en lytt, en härskare, en olärd. Det är din sak att spela den roll du fått bra; att välja roll åt dig är en Annans sak.

Vi reagerar naturligtvis mot dessa Epiktetos rader. Socialt speglar de ett fastlåst, konservativt klassamhälle, inte vårt samhälle av frihet och rörlighet, av lika möjligheter för alla. Och någon allsmäktig Författare tror vi inte på. Men när vi ser på våra liv - kan vi inte ibland få känslan av hur svårt det är att bryta mönstret, att lämna vår roll?

Epiktetos: Handbok i livets konst. Översättning och förord Anders Håkansson. Bakhåll, 2007.

Jag läser Epiktetos 2

XXVIII

Om någon överlämnade din kropp till första bästa person på vägen, skulle du helt säker bli upprörd. Men själv utlämnar du din själ åt första bästa person du möter, så att han kan störa den och göra den förvirrad genom att håna dig; skäms du inte?

Epiktetos: Handbok i livets konst. Översättning och förord Anders Håkansson. Bakhåll, 2007.

Jag läser Epiktetos

Lördag eftermiddag. En extrem, fuktig värme, med solen då och då framme, får mig att fly in under blodboken. Schersminen andas. Åskan mullrar på avstånd. Kvigorna har ställt sig under träden nere vid ån. Allt är stilla i väntan.

Jag läser Epiktetos.

Det finns en "hög" nivå och en "låg" nivå hos Epiktetos. Målet för honom och de övriga stoikerna är att uppnå lugn, affektlöshet och sinnesro i tillvaron.

På den höga nivån rör de sig med en världsbild och en livshållning som knappast kan delas av oss sentida. Så finns här t ex uppfattningen om ett högre, gudomligt förnuft i allt som sker och bakom alla sakernas tillstånd. Det gäller att acceptera och att anpassa sig:

VIII

Begär inte att det ska gå som du vill här i världen. Nej, önska att allting ska ske precis så som det sker; då kommer ditt liv att förflyta lugnt.

 Vilket naturligtvis bara till en viss grad är en klok hållning.

På den låga nivån finns en del att hämta:

XX

Kom ihåg att det inte är den som förolämpar eller slår dig som kränker dig utan din egen åsikt att det han gör är kränkande. Om någon alltså förargar dig, ska du veta att det är din mening om honom som retar dig.

Se först och främst till att du inte genast rycks med av dina föreställningar. Om du bara kan vinna lite tid och utverka ett visst uppskov, får du lättare att behärska dig.

Även här får man nog modifiera lite. Men i grunden har Epiktetos rätt. Åtminstone vad gäller verbala förolämpningar.

Epiktetos: Handbok i livets konst. Översättning och förord Anders Håkansson. Bakhåll, 2007.

Vad vi kan bestämma över

Just en sådan sommarkväll som den i går, när vinden mojnat och solen sjunker och ljuset förvandlar kornfältet till en svagt glänsande sidenmatta och man sitter ute i trädgården och ser tornseglarna jaga efter föda och känner doften av schersmin och rosor och nyslaget gräs, då (eftersom huvudet är fullt av dagens bekymmer) är det dags att läsa Epiktetos.

"Somliga saker kan vi bestämma över, andra inte.

Vi bestämmer över våra åsikter och vår inställning, vårt begär och vår motvilja - med andra ord allt sådant som vi gör själva. Men kroppen bestämmer vi inte över, inte våra ägodelar heller, vårt anseende och vår ställning - kort sagt sådant som vi inte gör själva. Det vi bestämmer över är till sin natur fritt, okuvat, obundet, medan det vi inte bestämmer över är svagt, fängslat och hämmat. Det ärt inte vårt.

Kom därför ihåg detta: om du betraktar det förslavade som fritt och det främmande som ditt eget, kommer du att stöta på hinder, bli tungsint och orolig och en enda protest mot gudar och människor. Om du däremot bara betraktar det som verkligen är ditt som ditt och allt det som andra bestämmer över som främmande - vilket det ju också är - då kommer ingen att kunna tvinga dig till någonting eller stoppa dig, du kommer aldrig att behöva klandra eller anklaga någon, aldrig göra någonting som du inte själv vill, aldrig få någon fiende. Ingen människa kommer heller att kunna skada dig, ingenting skadligt drabba dig."

Epiktetos: Handbok i livets konst. Översättning och förord Anders Håkansson. Bakhåll, 2007.