Italo Svevo: En kort sentimental resa

Italo Svevo (1861-1928) efterlämnade ett ofullbordat manuskript, "En kort sentimental resa", som jag nu läst i en utgåva från Pontes förlag. Översättaren, Vibeke Emond, skriver i en kommentar att "Många kritiker har påpekat likheter mellan Aghios och Zeno, och det har talats om Aghios som en andlig bror till Zeno".
Så det här kanske kan ses som en läsning i väntan på läsandet av "Zenos bekännelser"?

Det är i alla fall en underbar liten bok.

Herr Giacomo Aghios, en ängslig, osäker och i grunden mycket ensam äldre man, får chansen att under en resa med tåg från Milano till Trieste fly från familjelivet, som för honom är fyllt av komplikationer. Han känner sig instängd i familjen.
"Herr Aghios var i behov av livskänsla, och därför reste han ensam." Han ser fram emot resans frihet.
Men friheten på tåget är bedräglig, här finns ju medpassagerare, som genom sin blotta närvaro och än mer i samtal utmanar Aghios dåliga självkänsla och vi får följa hans inre liv, hans tankar och reflexioner och under resan. Han vill väl, men råkar illa ut.
Det är mycket underhållande.
Som dessa tankar om skillnaderna mellan hundarnas liv och människornas:

"De [hundarna] är radikalt olika oss, vi som tittar medan de nosar, så det är underligt att det mellan oss och dem har uppstått en så intim relation, till vår stora lycka och säkert på grund av en missuppfattning från hundens sida. [...]
Hundens ärlighet har sin grund i hans viktigaste sinne, luktsinnet. Hans sätt att uppfatta får honom att tro att varje bedrägeri här i världen genast kommer att upptäckas, för han ser inte de bedrägliga ytorna, han analyserar tingens verkliga själ, deras lukt. [...]
En ärlig värld alltså, lukternas värld. Det tycks dock vara så att den avlägsnar sig mer från verkligheten än linjernas och färgernas värld. Den stackars hunden är alltid den som blir lurad därför att han är dåligt informerad. Emellertid besparas han en viss smärta. Ingenstans är han en främling. Hans sinnelag är huvudsakligen sällskapligt. Varje tillfälligt möte blir genast intimt, och de mest privata delar erbjuds nosen för en undersökning. Att undanhålla dem är en verklig ohövlighet som framkallar den våldsammaste reaktion. Så mycket naturligare liv än vårt!"