De obönhörliga omständigheter som styr vår tillvaro ger mig ännu en period med ovanligt mycket lästid, som jag antingen slösar bort eller ägnar åt deckare. Dock lyckas jag ibland samla mig och läsa något väsentligt.
Som Lucretius lärodikt "Om tingens natur", från sista århundradet före år noll.
Jag läser inte bildens utgåva, från 1675, utan Ingvar Björkesons översättning, Natur och kultur 2002. Jag ser läsningen som en fördjupning i materialismens historia.
Det tar ett tag att anpassa sig till hexametern, men sen flyter det ledigt.
Alltså förgås ingenting och blir till intet, men allting
upplöses bara och återgår till att vara atomer.
Slutligen: regnet försvinner i samma stund fader himmel
övergjutit vår mor och hon tagit mot det i skötet.
Dock skjuter friska broddar upp och grenarna lövas,
träden växer sig stora och tyngs av mognande frukter.
Så får mänskans familj och de vilda djuren sin näring,
lyckliga städer ser vi som gläds åt de lekande barnen
och vi hör småfåglars sång överallt i lummiga skogar,
boskapen sjunker förnöjd på frodiga ängar till vila,
tyngd av sitt präktiga hull, och mjölk i glänsande strålar
strömmar ur stinna juver; fram över spirande beten
skuttar på osäkra ben de nyfödda kalvarna ystert,
helt som försatta i rus av den outblandade mjölken.
Alltså förintas inte i grund de synliga tingen
ty de som dör skapas alltid om av naturen till nya;
utan en annans död låter hon ej någonting födas.
4 kommentarer:
Från Ursula LeGuin, Burna av en annan vind:
"Jag föreställer mig", sa Tehanu med sin lågmälda, egendomliga röst, "att när jag dör, ger jag min ande åter till det som gav mig liv. Allt jag har ogjort kan jag ge tillbaka till världen – allt det jag kunde ha varit men inte blev, alla val jag inte gjorde, allt jag gick miste om, förbrukade och ödslade bort. Allt det kan jag ge tillbaka till världen, till dem som ännu inte har levat. Det blir min gengåva till världen som gav mig det liv jag levde, skänkte mig den kärlek jag kände och luften jag andades."
Ibland tänker jag att jag vill att de orden ska läsas när jag lämnat jorden.
Mycket vackert och tänkvärt och klokt. En del av den långa tradition av realistiskt tänkande kring liv och död som väl kanske alltid funnits.
Lukretius är bra. Håller just på att läsa en annan intressant romare, nämligen Cicero och hans "Samtal i Tusculum". Lättläst och intressant. Kan rekommenderas. Enligt Cicero är filosofi själens medicin. Du kanske kan fixa ett recept från doktorn på några volymer tankekraft ifall du känner dig andligt krasslig?
Björn,
de gamle var kloka. Sture Linnér skriver i förordet att Lucretius slutmål är att hjälpa människorna att nå lycka, genom att göra rent hus med gamla fördomar och vidskepelse som får dem att rädas gudarna och vad som väntar efter döden. Huvudsyftet är att visa oss hur vi bör leva.
Allt mellan himmel och jord, från atomläran till bilder av vardagslivet, avhandlas här ur ett strikt materialistiskt perspektiv. En fröjd att läsa.
Bättre lindring som konvalescent efter en envis lunginflammation kan man inte få.
Skicka en kommentar