Kvällssolen silar ner genom blodbokens blad, ner över trädgårdsbordet där jag sitter. En koltrast sjunger. Vinden har mojnat nu och rosorna doftar. Tornseglarna jagar fram högt upp mot den blå himlen. Det ser ut att bli ännu en magisk, stilla sommarkväll.
Jag har inte skrivit här på ett tag. Inte heller läst så mycket. Brist på tid, ja, men mest brist på energi och lust.
Jag går hellre längs en åkerväg i kvällningen, ser på gräset och stenarna. Lyssnar på vinden. Försöker andas in något av det stora lugnet.
Jag har i alla fall läst Lars Gustafssons "Fru Sorgedahls vackra vita armar" och glatt mig åt att han återvänt till norra Västmanland, till landskapet, uppväxten, människorna, berättelserna, de eviga gustafssonska filosofiska frågorna om tiden, minnet och existensens villkor.
Det är en njutning att läsa denna bok.
Länge hade jag för vana att varje sommar läsa om en eller flera delar av Lars Gustafssons romansvit "Sprickorna i muren". Dessa romaner var en del av sommaren, ett slags outtömliga reservoarer.
Nu börjar jag plocka i Gustafssonhyllan och bläddrar och läser några stycken här och där.
Jag återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar