T ex Lars Gustafsson som under rubriken "Junk philosophy" recenserar en amerikansk moralfilosof som vill skapa en objektiv moral baserad på neurovetenskap. Herr Gustafsson är inte nådig. Men rolig.
Eller Håkan Lindgrens magnifika uppgörelse med det han ser som den svenska kulturens pseudoallvar, "denna missriktade uppfattning av konstnärligt allvar". Dess upphovsmän (Lindgren nämner några vid namn)
"tror att allt – intrig, dialog, personteckning, dynamik, värdekonflikter – går att ersätta med ”stämning”. Det skulle ha kunnat vara en utmärkt lösning, eftersom de inte är särskilt bra på intrig, dialog eller något av det där andra, men de klarar heller inte av att skapa någon som helst stämning. De lyckas bara fylla rummet med sin egen buttra självupptagenhet, vars lukt de är så vana vid att de sedan länge förväxlar den med den stämning de söker."Ja, läs själva. Det är mycket tänkvärt.
13 kommentarer:
Jaha, då är det tydligen så att jag inte missat något genom att aldrig gå på bio eller läsa nya böcker med "ambitioner". Håller just på med Strindbergs samlade verk och det lär hålla mig sysselsatt ett tag (65½ band kvar att läsa!). August var nog inte pseudoallvarlig.
Blev inte helt imponerad av resonemanget om neurovetenskap. Kanska har Gustafsson rätt om boken han kritiserar, men är man lite bekant med neurovetenskaplig forskning i stort så verkar det klart att man har kommit fram till resultat som faktiskt kan få oss att bättre förstå hur ett moraliskt tänkande uppstått. Apforskning, hjärnskanning, spelexperiment och annan forskning verkar visa åt det hållet, och ibland stämmer det med vad äldre filosofer kommit fram till. Det är intressant att tesen "behandla andra människor som du själv vill bli behandlad" finns på flera håll i världen, och skulle den bygga på vissa spårbara instinkter som finns hårdkodade i våra hjärnor är det verkligen intressant ... och då kan man faktiskt bygga någon sorts generell moralfilosofi på detta! Däremot är det mer tveksamt om en sådan filosofi skulle kunna fungera på detaljnivå och i alla livets situationer. Och det är nog bäst att forskarna fortsätter att vara forskare och inte byter roll till att vara moralfilosofer.
Kort kommentar: Jag har ju inte läst den bok som LG sågar, men det verkar som om den är ännu ett försök att reducera människan till något slags automat. Eller maskin. Jag tror att det är fel tänkt.
Jag läste Gustafssona artikel och tycke väl varken bu eller bä.
Det är i alla fall mer komplicerat än att man bara kan dissa nevrologernas försök att hitta "etiken" i hjärnan. Det finns belöningssystem, dopaminer och gud vet vad, som går igång till exempel när människor är snälla mot varandra, ger något, eller lyssnar på vacker musik. Alltså det tycks finnas en biologiskt grundad feedback på etiska/estetiska beteenden.
Men vad som är hönan och vad som är ägget?
DEt lär vi få återkomma till.
Den gyllene regeln funkar i alla fall, även om nevrologerna gärna vill ha fler miljoner för att bevisa det ;)
Jag tror det kallas "ansökan om forskningsanslag" Gabrielle. Alla forskare är säkert villiga att skriva på tesen att "ytterligare forskning behövs för att ..."!
Är det fjällen på nordsidan av Torne träsk man ser på din bild förresten? Tycker det påminner om utsikten norrut från Abisko.
Lennart, det där med automat eller maskin är 1600-1700-tal och grundat på urverksteknologi. 2000-talet och biovetenskap bör ge andra associationer.
På 2000-talet är vi holistiska hologram, som går på DNA-musik i stället för löpande band. (Även om somliga eftersläntrare gillar att springa på bandet).
Bilden på mitt Annex är från Stekenjokkplatån.
Om LG refererar korrekt:
"Harris tänker sig nu en objektiv moral baserad på neurovetenskapen. Moraliskt gott är det som befrämjar välbefinnande och moraliskt ont det som inte gör det. Och välbefinnandets mekanismer finns objektivt nerlagda i vår neurologi."
så uppstår problem med människor som uppnår välbefinnande av att göra saker som innebär (i bästa fall) mindre välbefinnande för andra eller (i sämsta fall) dödar dem.
Jag har aldrig gillat utilitarism.
Visst är vi djur som alla andra och visst har medvetandet en materiell grund. Men bara för att vi kan iaktta elektrokemiska processer i hjärnan så förklarar det inte mänskligt beteende.
Det är min lekmannauppfattning i alla fall...
Frans de Waal borde komma med sitt gäng pigga chimpanser för att förklara ett och annat. Synd att bloggmediet är för komprimerat för längre resonemang om de här frågorna för de är superintressanta. Men jag tror att man inte skall tro att en vetenskaplig förklaring till vår morals grunder ser ut på samma sätt som en exakt formel inom fysiken, för då fastnar man i liknelsen med människan som en tämligen klumpig maskin. Det är snarare tendenser åt olika håll som man får ta fasta på. Vi kan under vissa omständigheter uppträda på ett visst sätt, men det finns ingen fullständig garanti för att alla människor alltid kommer att göra det.
Jag tror att min relativa uppskattning av nevrologer hör ihop med det jag gått igenom i vinter. Det finns förstås enkla veterinärer även bland dem. Men några av dem - de med nevropsykologi som kompetensområde - har börjat förstå verkligt värdefulla saker om människan; en del som går stick i stäv med banal utilitarism: nämligen det jag lite ironiskt kallade "holism", dvs att det vi gör mot varandra och mot oss själva, som är av godo, syns i hjärnan, och kan vidarekopplas i minnesbanken, ju oftare vi gör det: till exempel mediterar, hör på Bach, eller har verkliga samtal eller kreativa stunder, desto mer lagrar vi god input, som sedan kanske utvecklas till "godhet" visavi andra. Jag ser det inte som nyttomoral, snarare som en öppning för "det onyttigas" värde.
Men som Björn sa; det här är ett lite förs stort och komplext område för en bloggkommentar.
Med dina ord, Gabrielle, är vi inne på väsentligheter.
Det jag reagerade på var determinismen i den av LG recenserade boken och jag plockade upp recensionen mest för att det var en rolig polemik.
Jag tror att det är precis som du skriver, det är bra att försöka vara god, att göra gott. Samhället blir helt enkelt bättre med altruistiskt beteende.
(Men man måste som Fantomen vara hård mot de hårda, stå det onda emot.)
Skriv mer, både du och Björn, om detta på era bloggar!
Ja, kan jag samla lite energi så skall det väl bli något ...
Moral kan inte härledas från kunskaper om hjärnans sätt att fungera. Där har Lars Gustafsson onekligen rätt. Men han har fel i det kategoriska påståendet att "värdenas rike är inte av en empirisk natur". Moral har förstås en biologisk grund, men det är en empirisk, social företeelse. Människor har olika uppfattningar om vad som är "objektivt" rätt. Och diskussionen om vad som är rätt är evig, och kan varken lösas "vetenskapligt" eller utifrån någon universell princip, som utilitarismen. Moral är mera släkt med politik än med fysik och genetik.
Riktiga synpunkter, Hannu. Men jag tror inte LG tror på någon andlig existens för moraliska värden. Ö ht är LG bra på att uttrycka sig oklart ibland...
Lennart; men han har ju konverterat till judendomen; då tror man väl på en andlig existens för moraliska värden? Även om jag tycker uttrycken för dessa saker riskerar att bli alltmer tillyxade ju längre vi håller på ;)
Jag tar en paus. Men tycker om att du har en blogg som inkluderar svåra frågor.
Skicka en kommentar