I brist på allt - stoff, förmåga, inspiration - kör jag en serie trivialiteter, för att fylla dessa sidor med något...
Mitt nuvarande tillstånd med klara lässvårigheter fick mig att häromdan ströva runt i hyllorna hemma och därvid stötte jag på den här boken:
Aha! Kanske fanns där en bot, kanske skulle jag lära mig läsandets ABC och komma tillbaka till det där goda läsandet som jag minns det. Pound ser ut att vara en sträng lärare. Jag återkommer...På titelsidan fanns en anteckning, "Köpenhamn, 29 okt. 1986".
På en sekund öppnades ett schakt i tiden och jag ramlade huvudstupa ner till några dagar i Köpenhamn för snart 25 år sen. Jag vandrade runt i minnena, en del positiva, andra ganska negativa.
Vad jag inte minns är om jag köpte boken där och då, eller om jag läste den. På bokens baksida finns en prislapp, £ 2.75, vilket motsäger att jag skulle ha köpt den i Köpenhamn.
Att det just var en anteckning som fick minnesbrunnen att öppnas får mig att tänka på en sak.
Sen årsskiftet använder jag min mobiltelefons elektroniska kalender, och bara den, för mina (i och för sig inte alltför omfattande) privata och jobbrelaterade kalenderbehov. Jag tycker det är smidigt, för jag bär ju med mig telefonen så gott som överallt.
Men ett visst obehag, eller vad jag ska kalla det, har smugit sig på. Jag rensar efterhand i kalendern. Och får en stark känsla av det oåterkalleliga hos tiden, att det som varit bokstavligen suddas ut, utan att lämna några spår efter sig.
Jag har en låda full med gamla kalendrar. Där finns spåren, anteckningarna. Som kan fungera som Köpenhamnsanteckningen, som minnesnyckel.
6 kommentarer:
(ABC of Reading" är full av godbitar, för övrigt; Pound är en lysande didakt)
Nej, jag ville bara sticka in att bloggandet för mig har blivit en kalender i sig, trots att jag inte skriver så mycket om mitt "privatliv". Jag kan pricka av en hel mängd händelser i mitt liv med hjälp av olika poster - det är kanske det bloggen uppfanns för!
Jo, det är ju ett slags loggbok. Så, visst. Men dels är det ju ett snävt urval (lyckligtvis!) där man gör sig till och framställer sig (när gör man inte det?), dels är det själva mediet - ettorna och nollorna någonstans i en server utom din kontroll.
Jag vet inte riktigt var jag hamnar, kanske med en blyertspenna och en anteckningsbok - i alla fall i något mer handfast, påtagligt...
Jag kör dubbelt, eller tredubbelt, i kalenderväg - mobilen (för alarmpåminnelser), fickkalender och jobbkalender på väggen på jobbet. Ja, och sen är det ju outlookkalendern på jobbet. Fullkomligt ohanterligt och bäddat för massor av misstag.
Men jag har svårt att släppa papperskalendern, även om det blir allt tommare på sidorna i den.
Även jag har lådor med gamla kalendrar - de är värdefulla!
Lena:
Det var den där osäkerheten som gjorde att jag ville ha en enda kalender. Kanske har jag nu valt fel sort?
Försöker klara mig med familjens gemensamma kalender på köksväggen, samordningen med J och barnen är utmaningen för min del. J lägger däremot gärna in påminnelser i sin mobil och nu har vi en avlagd mobil liggande i en låda och den går då och då igång och signalerar att det är något som inte får glömmas bort. Lika spännande varje gång att se vad det kan vara.
Petra:
"Den magiska mobilen"... Kul ide!
Skicka en kommentar