Strandpromenaden i Varberg, tidigt fredag morgon. Den uppvaktande koltrasten blir snabbt lämnad ensam med sin sång, men fortsätter ändå.
PS dagen efter: Här blev det mycket fel i hastigheten. Först jag skrev stare i stället för koltrast. Sen kan jag visst skilja en hane från en hona när det gäller koltrastar. Så hela grejen med det här inlägget faller. Men jag låter filmen vara kvar. Sången är i alla fall vacker. Kanske var det en yngre koltrast som lyssnade till en äldre, ville plocka upp några gångbara strofer?
7 kommentarer:
Hrm, det här kanske låter som felfinneri ... men jag tycker den där staren imiterade koltrastsång väldigt bra. Och var det inte en hanfågel som drog iväg från den sjungande hanen också ... om du ursäktar mina små undringar ...?
Herregud! Tack Björn - jag har nog fått starar på loftet... Nu är det korrigerat...
Och det där med kön på fåglar, det är inte min grej... Och vem vet vilken partner den här koltrasten ville ha...
Nej, Lennart, kärleken är inte blind. Tvärtom. Känner du till Rumis vackra dikt:
"Liebende sehen die Dinge so,
wie sie wirklich sind.
Denn sie sehen mit der Klarheit
des göttlichen Lichts,
und ihre Liebe spricht die Mängel frei."
Kanske du har rätt…men… i brist på en svensk tolkning tolkar jag det som att Rumis älskande är blinda för bristerna hos varandra...
Om man ser tingen, som de verkligen är, är man inte blind, Lennart. :-)
OK - jag ger mig... :-)
Skicka en kommentar