Jag återknyter bekantskapen med Zeno Cosini, när jag nu läser Italo Svevos "Ytterligare bekännelser", de efterlämnade kapitel som skulle utgjort en fortsättning på "Zenos bekännelser".
Ett citat, bara. Zeno är nu sjuttio år och reflekterar över de bekännelser han tidigare skrev ner för Doktor S.
Man kan tro att Svevo förutsåg vår tids biografiska trend inom skönlitteraturen...
"Stundom, då det känns som om en del av livet fattas mig, ger jag mig full av åtrå åstad för att söka finna den, men den går inte att återfinna. Jag vet också att den del som jag återgav inte alls är den viktigaste. Den blev viktigast i och med själva nedtecknandet. Och vem är jag nu? Inte han som levde, utan honom som jag beskrev. Ack! Det enda viktiga i livet är att samla sina tankar. När alla insett det med samma klarhet som jag kommer alla att skriva. Livet kommer att bli litteraliserat. Halva mänskligheten kommer då att ägna sig åt att läsa och studera vad den andra hälften har nedtecknat. Självbesinningen kommer att ta tiden helt i besittning, och därigenom kommer tiden att befrias från det verkliga fasansfulla livet. Och skulle den ena halvan av mänskligheten göra uppror och vägra att läsa den andra hälftens grubblerier, så mycket bättre. Var och en får då läsa sig själv. Livet kommer då att framstå mera klart eller mera dunkelt, men det kommer att upprepas, korrigeras och kristalliseras. Det kommer åtminstone inte att förbli vad det varit, utan mening, begravt i samma stund som det väckts, med dagar som går förbi, den ena den andra lik, och som tillsammans bildar år, årtionden, det alldeles tomma livet, i stånd endast att figurera som en siffra i en statistisk tabell över demografisk rörelse."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar