Blodbok och lönn

Om det här ska vara en blogg om läsning så kan jag lika gärna lägga ner den. För att inte tala om tankar…

Det har inte blivit så mycket tid över till någondera på sistone. Och om jag får tid så kan jag inte samla mig. Jag ska inte klaga. Det är livet. Det är de andra delarna av livet som tagit kommandot. Och livet är ju inte bara läsning, som väl är.

Men det finns stunder.

I går eftermiddag tog jag en paus. Jag satte mig vid trädgårdsbordet, omgiven av den intensiva grönskan. Himlen var blå, solen sken och allting blommade. Fruktträd, kastanj.

Jag var trött. Jag slöt ögonen och lyssnade till den virtuosa svarthättan nere i parken. I syrenen en bofink.

Jag lyssnade till vinden i träden. Jag slappnade av och njöt av en välförtjänt vila. Jag öppnade ögonen och såg upp i lövverket, såg blodbokens djupröda möta lönnens ljust gröna. Solljuset som spelade bland löven som rörde sig i vinden.

Sådana stunder ges också.