(Klicka för större bild!)I vägskälet vid Grimeteons kyrkby körde vi vägen österut mot Mjöavad, upp till vägskälet skyltat Karlsvik till vänster och N. Kanåsen till höger. Vi fortsatte en bit upp mot Norra Kanåsen innan vi hittade en lämplig plats att parkera.
Vi gick tillbaka ner till vägskälet och sen den asfalterade vägen mot Karlsvik, slät som ett salsgolv, förbi Furet och kom efter 1 km till husen vid Björbäck, med vacker utsikt ner mot Grimsjön. En bastant Herefordtjur i en beteshage bevakade sin flock och betraktade oss bistert bakom stängslet.
Efter ytterligare ca 150 meter gick vi så in till vänster förbi några sommarstugor och sedan längs en skogsväg genom äldre granbestånd. Efter 600 meter delade sig vägen och vi gick till höger, brant uppför, med berget till vänster och en djup slänt ner till mossmarken till höger.
Vägen avslutas efter ca 800 meter med en vändplats, men en lättfunnen stig fortsätter genom ett bestånd av unga granar. Efter 100 meter delar sig stigen. Vi vek ner till höger där, över ett dike och kom efter 150 meter fram till Långemossen/Rydells (vid den ovala ringen), där det fanns åtskilliga stengrunder och ett ännu stående uthus. Tyvärr hade vi ingen kamera med.
Vi vände tillbaka samma väg och fortsatte stigen där vi vikit av. Den blev mer diffus efter ca 700 meter, men genom den öppna skogen fick vi syn på Rönnetången (eller Rönnitången (vid den runda ringen), som det stod på skylten). En mycket spännande plats, med ett litet, öde inhus (vi såg in genom de utslagna fönsterna och såg tapeter, en byrå, ett bord, några galoscher på golvet..), ekonomibyggnader och stengrunder - som vi valde att inte utforska närmare, i duggregnet, utan kamera. Men både Långemossen/Rydells och Rönnetången är platser vi kommer att återvända till.
Komplettering: I "Det gamla Grimeton", utgiven av Grimetons hembuygdsförening, (u.å.), kan man läsa om torpet Långmossa, eller "Rydells", att
" 'Arbetskarlen' Nils (Nikolaus) Rydell tog upp torpet på 1880-talet. Vid den tiden var det tydligen såpass ont om lämplig mark att nyodla, att man fick nöja sig med att ta i bruk även mossjord. Nils Rydell levde mellan åren 1847 och 1925. Hans hustru var Johanna Britta Börjesdotter f 1847. Efter faderns död övertog sonen Karl stället. Detta var då ett småbruk, friköpt 1915.
Av boningshuset finns bevarad en präktig stengrund. Där invid står ett alltjämt begagnat uthus jämte resterna av en lagård.
På alla inägorna växer nu granskog, lite yngre granar på de torrare markerna och redan höga granar på den del av inägorna, som en gång var mossmark."
Och om Rönnetången att "det kallades nybygge i hfl [husförhörslängderna] omkring 1810 och var bebott till 1965. Manhuset finns ännu kvar liksom ett mycket förfallet uthus. Den granskog, som planterats på inägorna, står nu nästan inpå husen."
Det var dottern Amanda Josefina, född 1903, som bodde kvar till 1965, innan hon flyttade till ett vårdhem.
Över dessa dödas plats på jorden växer nu granskog. Vad kommer att växa över vår?
Från Rönnetången ledde en skogsväg över ett kalhygge ca 700 meter ut till väg vid Sågen. Hundra meter österut, sedan ner mot Dikarens och stigen till höger om garagebyggnaden, ner längs Rörsjöns västra strand. Vi tog av till höger på andra skogsvägen och efter en kort fikapaus vid en bäck, fortsatte vi ner mot Rörbäck där vi kom ut på den större grusvägen. Efter 100 meter västerut fanns en större vändplats och längst in där en skogsväg och stig som förde oss upp till Långemossen/Rydells från andra hållet.
Sedan var det bara att följa i egna spår tillbaka till bilen. På kartan mätte jag upp sträckan till ca 9 kilometer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar