Här några citat från "Den meningssökande människan" (2006), där han refererar och - efter vad jag kan förstå - ansluter sig till Terrence Deacon.
Tänkandet kommer före språket. Det (språket) tänker inte i oss, vi tänker. Språket är socialt, inte genetiskt.
"Till skillnad från aporna lär sig människobarn också nya ord genom att bara lyssna. Genom att höra på andras tal, och senare genom läsning av berättelser och sagor fångar barn in ord för allt möjligt, även för ting och händelser som de aldrig har sett eller som inte ens finns. Neurofysiologen Terrence Deacon hävdar att den avgörande faktorn är att barnen förstår relationerna mellan de olika symbolerna och detta understödjer deras förståelse av betydelserna. Barn behöver inte träna sig på språket på samma sätt som de måste träna sig att cykla eller räkna. Mirakulöst snabbt kan de själva skapa kombinationer av ord som ingen tidigare yttrat och som står för idéer som ingen tidigare har tänkt." (Min kursivering)
"Nya kunskaper från forskningen visar allt tydligare att barns inlärning av ord förutsätter att de har en uppfattning av andras inre världar. Man kan säga att när ett barn lär sig ett ords betydelse, lär de sig också något om andra människors tankar. Våra tankar är inte en produkt av språket utan tvärtom är det människans rika inre värld som är förutsättningen för att vi skall kunna lära oss ett språk så snabbt som vi gör. Språket är ett verktyg för att kommunicera tankar - inte för att skapa dem."(Min kursivering)
"Argumenten för tänkandets beroende av språket som Benjamin Whorf och andra framfört verkar inte hålla måttet. Det är mycket troligare att språket är ett verktyg för att kommunicera idéer och inte en mekanism för att generera idéerna. Det finns inget stöd för tesen att tänkande kräver ord. Men naturligtvis kan orden fungera som relativt fasta punkter när man skall ta sig igenom ett gungfly av ostadiga tankar."
"Chomsky tar inte hänsyn till den icke-språkliga kontexten och det som görs i den."
"Den språkliga färdigheten är dock ingen självständig 'modul' i vårt tänkande, som Chomsky och filosofen Jerry Fodor har hävdat, utan den är en konsekvens av människans allmänna begåvning för mönsterseende, inlärning och att kunna tolka andras inre världar."
"Jag anser att det bästa sättet att angripa det kommunikativa problemet är att vara pragmatisk: Man vet att man amvänder orden på rätt sätt om man lyckas kommunicera, dvs. om de man talar med reagerar på det sätt man förväntar sig."
" 'Meningen' hos ett ord (eller en utvidgad berättelse) kan på detta sätt härledas ur språkhandlingen."
5 kommentarer:
Hej Lennart,
jag har inte kommenterat här förut men läst ett tag (hittade hit via Bodil och/eller Karin S, minns inte riktigt).
Tack för ett väldigt intressant citat. Jag hade inte läst Gärdenfors men det han säger är precis så som jag tänker mig att det måste fungera - vilket jag bygger på min egen erfarenhet av tvåspråkighet och senare språkinlärning.
Mycket lös hypotes: kan det vara så att språkfunktionen ser olika ut hos olika människor - de som menar att språket är förutsättningen för tänkande kanske verkligen fungerar så - varför skulle de annars hävda det?
Lennart,
Lite är väl frågan som hönan och ägget, typ. Omöjlig att besvara, eller åtminstone omöjlig att bevisa något i.
Själv tänker jag mig att det är en sorts ömsesidig påverkan, språket styr i vilken riktning vi kan tänka - men vi kan också styra språket, omforma det och utveckla det.
En grej som inte bevisar men åtminstone får mig att tro att det är så är t ex att franskan har fler tempusformer (och ännu fler verbformer) än svenskan. Det BORDE ge en större möjlighet till precision i tiden? En av de där vi inte har någon motsvarighet till BEGRIPER INTE JAG.
Laura och Karin,
så här dags kan jag nog bara knappa ner några spontana reflektioner...
Utgångspunkten för mina funderingar var Lars Gustafssons extrema ståndpunkt i en gammal essä som jag skrev om här tidigare, att språket tänker i oss, att det mer eller mindre är en maskin som styr vårt tänkande, att det uttömmande beskriver verkligheten, att vi inte har några hemligheter…
Kanske kan man dela upp funderingarna.. å ena sidan frågan om hur språket uppstår och utvecklas - från början, historiskt, och sen hos varje ny individ - och då måste tänkandet ha "kommit först" - jag tycker att Deacon och Gärdenfors är övertygande (mer kunniga får korrigera mig…) - och man tänker först och talar sen (principiellt sett!)
å andra sidan - vad bestämmer språket i bruk, hur det används av en tänkande och talande individ - där är jag böjd att tro att ett rikt utvecklat språk faktiskt gör det möjligt att tänka mer preciserat, exakt, mångfacetterat - bättre, om man så vill… man är en skickligare musiker på det instrumentet - vilket inte hindrar att man kan hamna helt fel när det gäller att beskriva/uppleva de dimensioner i tillvaron som inte går att precisera på ett exakt sätt (om de nu finns, om det inte bara handlar om att man ännu inte hittat de rätta orden…)
Vad de här reflektionerna säger om min tanke- och språkförmåga vet jag inte riktigt, men det är vad jag kan prestera just nu...
Tack för era kommentarer!
"Att kunna tolka andras inre världar".
Så vackert det låter och låt oss hoppas att det är sant.
Läste socio-lingvistik på 1970-talet som en delkurs och har alltid sett språket som ett verktyg för tanken men när mitt barnbarn talar är det nog precis tvärtom: han kämpar med orden men tänker massor. Visst är det konstigt! Han sitter med fantastiska funderingar men får inte ut dem! Men i bland blir det klockrent: -Vill du ha fisk eller köttbullar Viktor? -Nej,säger Viktor och går till mormors akvarium. Nej! Han är bara 1 1/2 år och har sett mormors nya akvarium 2 gånger.
Hittat din sida och gillar den verkligen!
Lotta
Lotta,
roligt att du hittar något läsvärt här! Med barnbarn kan man återuppleva det där som man kanske inte riktigt hann med alltid med sina egna barn. De är verkligen språkkonstnärer...
Skicka en kommentar