"Det är inte sant att det finns ord för allting. Att man alltid tänker i ord är inte heller sant. Ännu idag tänker jag mycket utan ord, har inte hittat några, inte i bytyskan, inte i stadstyskan, inte i rumänskan, inte i öst- eller västtyskan. Och inte heller i någon bok. Människans inre sammanfaller inte med språket, det drar iväg med en, dit orden inte når. Det är ofta det avgörande som inte går att uttrycka med ord och impulsen att tala om det fungerar bra, därför att den skyndar förbi det."
Herta Müller: "Kungen bugar och dödar".
Jag läser och läser om. Denna förtätade bok om förtryck och språk, om barndom och språk, om överlevnad och språk.
5 kommentarer:
Hm, känns ju knepigt att säga emot Müller? Men jag tänker ändå att orden trots allt bör kunna omfatta allt det som människan åstadkommer, gott som ont. Müller och t ex Kertesz är väl bevis på det?
Varför inte säga emot Müller? Hon kan ju ha fel. Men jag tror hon har rätt. Eller, vi tänker med ord, med språket, med de formuleringar vi lär oss - om de sen motsvarar det vi menar och vill och önskar, det faller nog lite olika ut i det praktiska livet. Något 1:1-förhållande är det i alla fall inte. Det (språket) tänker kanske inte i oss, men nog kan det styra en hel del?
-Vad menar du?
-Det vet jag inte än. Jag ska leva meningen ett tag och se vad den innebär...
Ungefär.
Språket styr väl gissningsvis allt, men vi kan ju förändra det, om/ny-skapa det. Typ. Apropå vad du skrev om "skapa sig" som jag aldrig hört, men som verkar vara ungefär åbäka sig?
Det finns en sorts prettoattityd i det där som är ungefär: Åh, men det FINNS INTE ORD! för vad det nu kan vara.
Jo, tänker jag då. Det måste finnas ord för det vi själva gör. För det som ligger bortom vårt eget område är det förstås mer tveksamt eller svårt. Men om vi nu tar erfarenheter som de Müller eller Kertesz gjort, så måste det ju finnas ord.
Och jag tycker nog att just de visar att de finns. Orden.
Sen märker man då man lever med flera språk att själva erfarenheter av att vara människa (ungefär) ser lite olika ut just beroende på språket/orden.
Men det som är allmängiltigt torde skära igenom detta, gå utanför liksom stanna innanför på ett självklart vis.
Detta var nog en av de luddigaste kommentarer jag skrivit på länge!
Müller tvingas nyskapa: Härtdjur, Andningsgunga…
Men visst är det en prettoattityd jag intar. I de flesta praktiska situationer finns det väl ord för allt och allt fungerar. Vi har ju ändå ett samhälle som fungerar som det gör. Och det som är botten i mig är väl också botten i andra. Varför skapa sig? Kanske om man inte tycker sig nå fram till… ja, vad det nu är.
OK. Vi tävlar i luddighet,…
Man kanske kan säga att man bör eftersträva att kunna uttrycka allt i ord, men f-n vet om det alltid går att uttrycka det djupaste, det svåraste på ett sådant sätt att en annan människa kan begripa. Det är väl det som är så tragiskt.
Fast i en alldeles vardaglig mening delar väl vi människor en verklighet som går att berätta om.
Skicka en kommentar