Zygmunt Bauman

I grund och botten är jag (ärke-)humanist och borde därför bara ägna mig åt själens speglingar i litteratur och tanke, gärna med en dragning åt den mystik som följer med varje djup meditation över tillvarons obegripligheter.

Ändå fastnar jag ständigt i samhällsvetenskaplig läsning. Som nu, när jag läst Zygmunt Bauman: "Living on borrowed time - conversations with Citlalj Rovirosa-Madrazo", Polity 2010.

Jag skrev tidigare om boken här.

Zygmunt Bauman är en mycket klok, insiktsfull, illusionslös och skarp samhällskritiker, still going strong och flödande produktiv vid hög ålder. Jag har läst en del av hans produktion. (Oj, jag räknar till fjorton titlar i hyllan...)

" 'Communist nostalgia' is for me out of the question", skriver han i "Living on borrowed time".

"Communism ... however attractive and emboldening it may sound in words, proves in its practical application to be a shortcut to the cemetery of liberties, and to slavery, whenever it is executed."

Däremot är han socialist.

"Socialism means to me a heightened sensitivity to inequality and injustice, oppression and discrimination, humiliation and the denial of human dignity. To take a 'socialist stance' means opposing and resisting all those outrages whenever and whereever they occur, in whatever name they are perpetrated and whoever their victims are."

I den meningen är också jag socialist, eller "vänster" eller vad man nu vill kalla det. När det gäller svensk partipolitik, däremot, är jag hemlös.

En av de många frågor som diskuteras i boken är att det i de västliga kapitalistiska ekonomierna uppstått vad Bauman kallar "a redundant population".

Globaliseringen har lett till att det inte längre finns några jungfruliga, icke-exploaterade områden i världen kvar, som kan koloniseras av väst och dit ett överskott av varor eller människor kan exporteras. När produktionsdriven ekonomi avlösts av konsumtionsdriven så blir de som inte längre behövs i produktionen, de arbetslösa, sjuka och utslagna, ett slags "flawed consumers", alltför fattiga för att fylla rollen som fullvärdiga konsumenter.

"people lacking the resources to add to the capacity of the consumer market while creating another kind of demand to wich consumer-oriented industry cannot respond and which it cannot profitably 'colonize'. Consumers are the prime assets of a consumer society; flawed consumers are its most irksome and costly liabilities."

Vi känner igen skallet mot de "bidragsberoende". Och det handlar då inte om bankerna...

Denna nya situation för kapitalismen, där allt från privat konsumtion till imperialistiska krig sker på kredit, för att hjulen inte ska stanna, har skapat en "klaustrofobisk atmosfär", med digra konsekvenser.

"These new circumstances, and the claustrophobic atmosphere they emanate, go long way towards explaining and comprehending the current proliferation of 'neighbourly imperialisms', the large number of civil wars that all to often degenerate into the kind of banditry traditioally associated with gang wars, the rebirth of rapacious nationalisms and tribal sentiments, and the multiplying inflammations of genocidal tendencies. They also go a long way towards explaining the recent invention of the 'underclass', and the widespread tendency inside the 'developed' countries to criminalize problems once defined as 'social'."