"Reaktionära betraktelser"

Horace Engdahl publicerade i söndagens (14 mars) DN tjugo "Reaktionära betraktelser". Och visst finns det en del klassiskt reaktionärt i dessa betraktelser.

Till exempel klagomål över att skattepolitiken gör det svårt att dra sig tillbaka och leva som "privatman" (på räntor?) - men det finns väl en del som klarar det, tror jag. Eller synpunkter på en fördelningspolitik som skandalöst nog gör det möjligt för arbetslösa i glesbygd att "hålla bil". Och liknandet av bloggar i allmänhet vid tonårsflickors babbel.

Men även tänkvärda ting.

I en av betraktelserna minns han Willy Kyrklunds förklaring till att denne aldrig skrev tidningsartiklar: när han kom till slutet av sin argumentation fann Kyrklund alltid att han lika gärna kunde tycka tvärtom.

Betraktelsen avslutas så här:

" ... Vad anser jag då egentligen? Oftast ingenting. Att anse är en social rit jag underkastar mig för att inte bli betraktad som ett fån. För all del, jag har väl ett litet antal solida övertygelser på områden som jag studerat under ett halvt liv, men det är sällan de efterfrågas i offentligheten eller ens i det privata umgänget. Jag förmodar att det är likadant för de flesta. Men om människor bara yttrade sig när de hade en välgrundad uppfattning, skulle det mänskliga samtalet avstanna. Kulturdebatten skulle torka ut, den politiska diskussionen i stort sett upphöra. Det lösa tyckandet är i vårt samhälle näst intill en medborgerlig plikt, och i trevligt sällskap det minsta artigheten kräver. Den som vägrar att yttra sig om sådant han inte begriper får finna sig i att bli betraktad som asocial eller i de flesta fall som ofattbart högdragen."

Jag tror att jag hör hemma i kategorin "de flesta".

Är det då inte motsägelsefullt att jag på tredje året skriver på min blogg, och där anser ett och annat? Jo. Men jag hoppas att jag aldrig får uppleva den dag då jag inte uppfattar mig själv som motsägelsefull.