Saturnus ringar

Vad är det här för bok, "Saturnus ringar" av W. G. Sebald?
Den inleds:

"I augusti 1992, när rötmånaden gick mot sitt slut, gav jag mig iväg på en färd till fots genom det östengelska grevskapet Suffolk, i hopp om att kunna undkomma den tomhet som bredde ut sig inom mig efter att jag avslutat ett större arbete.

Berättaren uppnår delvis det han vill, men:

"I varje fall upptog mig under tiden därefter både minnet av den sköna rörelsefriheten och minnet av den förlamande fasa som åtskilliga gånger har gripit mig inför de spår av förstörelse som även i denna avsides belägna trakt gick långt tillbaka i det förflutna."

Kanske var det av detta skäl som berättaren ett år senare,

"i ett tillstånd av närapå total orörlighet, blev inlagd på sjukhuset i provinshuvudstaden Norwich, där jag sedan, åtminstone i tankarna, började med att skriva ner följande sidor."

Och på dessa sidor får vi följa berättaren på färden, mestadels till fots, genom ett glest befolkat marskland, till små byar och samhällen, till förfallna gods, i nuet och genom plötsliga utvikningar bakåt i historien, och inte bara platsens historia, utan genom vindlande associationer till de mest skilda ämnen: Thomas Browne, Joseph Conrad och Kung Leopolds folkmord i Kongo, Taipingupproret och Opiumkriget i Kina och silkesmaskodlingens väg till Europa fram till Nazi-Tysklands program för silkesmaskodling, som togs upp "med den grundlighet som utmärkte fascisterna i allt som de gjorde", fram till "avlivningsgörat".

Som en kommentator skriver: om man accepterar framställningssättet så förtrollas man av dessa utvikningar, vars tema är förfall, upplösning och förstörelse.
Eller som Martin Lagerholm karakteriserar boken i sin recension: "en lika vemodig som suggestiv sorgesång över alltings lagbundna vittrande."

Det är en bok utan yttre handling, egentligen. Det är en bok för melankoliker som jag.
I "The emergence of memory: conversations with W. G. Sebald" skriver en av författarna att hennes omedelbara impuls när hon avslutat läsningen av en bok av Sebald är att att börja om på nytt. Jag förstår precis.