Det var fjorton grader varmt när jag kom hem ganska tidigt i eftermiddag. Och nu i kväll en nästan blå vårskymning. Men vad-det-nu-är-för-slags-infektion molar fortfarande i kroppen, trots penicillin.
Vladimir Nabokov nämns som en av Sebalds inspiratörer. Jag lånade hans självbiografi "Låt höra av dig, minne" på stadsbiblioteket igår och började läsa och den är mycket bra. Vem lockas inte vidare av dessa inledande rader:
"Vaggan vaggar över en avgrund, och sunda förnuftet säger oss att livet är bara en kort ljusspricka mellan två evigheter av mörker. Även om de två är identiska tvillingar, betraktar människan som regel det prenatala mörkret med mera lugn än det hon är på väg mot (med så där fyrtiofemhundra hjärtslag i timmen)."
Nej, den är inte alls så dyster. Tvärtom, en mycket fascinerande och detaljrik barndomsskildring så här långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar