Söndag med "Schubertiana"

Lite fel hade jag, förstås, om vinterlandskapet - det töade, men det mesta av snön fanns kvar idag och plötsligt lyste solen från en blå himmel.
Det blev en lugn, ljus dag. Jag hjulade in lite ved och läste Richard Yates "The Easter Parade".

Och sent på eftermiddagen åkte vi in till anrika Varbergs Teater och lyssnade till ett spännande arrangemang där Irma Schultz Keller läste Tomas Tranströmers dikt "Schubertiana", interfolierad med musik av Philip Glass och Franz Schubert, framförd av Uppsala kammarsolister.

Läsningen var precis så som jag tänker mig att den ska vara, med Tranströmers blandning av anspråkslöshet och allvar, en vardaglig högstämdhet, om man nu kan uttrycka det så.

"Schubertiana" är kanske en av Tranströmers bästa dikter. Den avslutas så här:


"Annie sa "den här musiken är så heroisk", och det är sant.
Men de som sneglar avundsjukt på handlingens män,
de som innerst inne föraktar sig själva för att de inte är mördare
de känner inte igen sig här.
Och de många som köper och säljer människor och
tror att alla kan köpas, de känner inte igen sig här.
Inte deras musik. Den långa melodin som är sig själv i
alla förvandlingar, ibland glittrande och vek, ibland
skrovlig och stark, snigelspår och stålwire.
Det envisa gnolandet som följer oss just nu
uppför
djupen."