Ett fullkomligt meningslöst snöfall har dragit in och skapar nu ett illusoriskt vinterlandskap. Illusoriskt, för det töar samtidigt. Men vackert blir det, för en stund.
Jag läser vidare i Dienstags "Pessimism". Både Rousseau och Leopardi, menar han, betraktade det som en historiens ironi att människan, från att i något slags djuriskt naturtillstånd varit omedveten, okunnig och lycklig, genom historiens gång blivit alltmer medveten, kunnig och - olycklig. Orsaken är vad Dientag kallar temporaliteten, insikten om alltings ändlighet, upplevelsen av tidens obönhörliga gång, från födelse till död, från uppkomst till undergång och vår oförmåga att förnöjt existera i nuet.
"The main culprit in this alteration is our departure from animal obliviousness of time and our insertion the world of history. Our capacity for reason, wich seemed to promise mastery over this new condition, instead compounded its effects."Det är en innehållsrik bok. Dienstag fortsätter med Schopenhauer och Freud. Och levererar denna magnifika mening:
"Both Freud and Schopenhauer emphasize how, from a cosmic perspective, conscious life is a minor and temporary deviation from the normal state of things."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar