torsdag 30 september 2010

Rapport från vedhögen

Nu kan vintern komma. Jag är beredd. Jag har gömt mig längst inne i vedhögen och den som uppträder i mitt namn är bara en zombie.
Jag läser Henrik Berggrens Palmebiografi. Jag har ännu bara läst drygt hälften av de mer än 700 sidorna. Inget slutligt omdöme här, bara några citat.
Det är inte den hagiografi jag befarade. Berggren går grundligt tillväga, med släkt- och familjehistoria och Palmes väg till socialdemokratin, med rundmålningar av tidens samhällsfrågor och kultur.
Man märker en beundran och en respekt för Palme och hans insatser. Men också en blick för det sammansatta hos Palme:
"Olof Palme var en ovanligt sammansatt blandning av romantisk handlingsmänniska och iskallt beräknande taktiker, ett möte mellan hans finlandssvenska farmor Hannas temperament och Sven Palmes metodiska kylighet. När dessa egenskaper drog åt samma håll var han en briljant politiker som lyckades kombinera moralisk passion med pragmatiska resultat. När de hamnade i konflikt blev han motsägelsefull och inkonsekvent. Retoriken ekade tom och de politiska kalkylerna kunde får en anstrykning av manipulation eller i värsta fall cynism."
"... de grundläggande politiska karaktärsdrag som skulle komma att bestämma resten av hans offentliga liv - på gott och ont. Först och främst: hans inställning till politik var mer existentiellt än ideologiskt grundad. Det innebär inte att han inte hade centrala värden och idéer som han trodde på. Men de var inte särskilt originella eller särpräglade [ ... ]. Han var - eller blev åtminstone i USA - en övertygad demokrat, trodde på jämlikhet och individens frihet, stod stadigt förankrad i de västerländska upplysningsidealen, ansåg att ekonomisk tillväxt och en rättvis fördelningspolitik var eftersträvansvärda mål och ogillade såväl laissez-faire-liberalism som totalitära system."
Vilket placerade honom "i västvärldens socialliberala huvudfåra"

Vad som gjorde honom kanske unik var "en stark övertygelse om att den enskilda individen har en stark plikt att agera för vad hon uppfattar som rätt och sant i ett givet ögonblick", och det var inte "en läsfrukt hämtad från efterkrigstidens franska filosofi, utan snarare en personlig hållning eller kanske till och med ett psykologiskt karaktärsdrag som existentialismen gav en form."

Berggren citerar Harry Schein som beskrev Palme som "en taktiker som är en nära nog besatt moralist".

Palme tillhörde, menar Berggren, under femtiotalet och det tidiga sextiotalet den nya politiska klass som såg sig som "trägna arbetare i modernitetens vingård, som med förnuft och socialt reformarbete höll på att städa undan resterna av det gamla, konservativa förkrigssamhället. Olof Palme framstod som ett av de mest klart skinande ljusen i denna framtidsklass av ämbetsmän, fackliga ledare och professorer."

Årtiondena efter andra världskriget är så avlägsna. Jag försöker tänka mig Olof Palme i dagens svenska partipolitik, men lyckas inte.

Vad jag ser fram emot med intresse är en välskuren lökring om denna bok.
Posted by Picasa

2 kommentarer:

Inkan sa...

Ganska vacker vedhög! Jag har min favorithög, varje år- uppe hos min kompis Maggie i Jämtland. Jag brukar ta ett foto på den årliga nya vedstapeln vid mina sommarbesök i gamla hemtrakterna.
Då säger Maggie: Ja du Inkan - det där är min vintervärme...

Intressant läsning av Palme. Palme var en mycket speciell politiker som formats av både sin miljö och sin uppväxttid. Och han var en politiker som man lyssnade på -både med respekt och djup förundran.
Han var så engagerad.
Vart finns idag en sådan politiker i vårt samhälle? Alla så slätstrukna och de går alla i mitt-i-fåran helt utan utstrålning.
Efter Palme blev det tråkigt i "lagom-landet" tycker jag.

Lennart Erling sa...

Ja, tiderna har verkligen förändrats, som de alltid gör. Nyss hörde jag en socialdemokratisk politiker på TV tala om att de kanske misslyckats att nå sin naturliga "målgrupp" - som om politik är lika med marknadsföring. Men - det är ju det den är, numera...