Nu är det söndag eftermiddag och alldeles tyst i huset. Gästerna har åkt. Den kraftiga sydvinden dånar i träden. Det är tolv grader varmt, då och då bryter solen fram och ett varmt ljus tänder de dämpade färgerna i landskapet. Kanske är det våren som kommer på allvar.
Det har varit en vecka med mycket arbete, för mycket. Att flytta ett bibliotek är en komplicerad process. Hjärnan urblåst på kvällen. Inget har blivit läst. Få tankar tänkta.
Hur intressant och viktigt ens arbete än är, så måste man ha något mer. En plats, i rummet, i tiden, i tänkandet, där man kan möta sig själv (inte alltid en trevlig bekantskap) och fundera, minnas och tänka framåt.
Den som läst något i denna blogg förstår att läsning och böcker spelar en stor roll i mitt liv. Kanske alltför stor. Är litteraturen verkligen så viktig? Det måste den vara - det finns ju en vetenskap om den, som lärs ut på våra universitet, av professorer och docenter.
W. G. Sebalds "Saturnus ringar" har fått vänta. Men nu börjar jag läsa, äntligen...
2 kommentarer:
Text är det viktigaste sättet att lagra mänskilighetens minnen på. Texter täcker inte allt. Men det är viktigast. Jag som ägnat en stor del åt mitt liv åt bilder inser bildens begränsningar - och styrkor. Utan texter överlever knappt bilderna som självständiga atefakter. Texter är viktiga. Både litterära och vetenskapliga.
Från en stugsittare till en annan:
En stor fråga med många svar det här med text och/eller bild!
Jag är nog mindre textfanatiker nu än förr. Men blir nog aldrig någon bildmänniska. Livet är för kort...
Verkligheten är så mångtydig att det behövs olika sätt att avbilda (Hrm.. metaforen antyder att bilden är det ursprungliga sättet...)
Nu när jag håller mig hemma (av mer triviala skäl än du, vinterkräksjukan avlöstes av en rejäl förkylning) ser jag en del gamla filmer och att i ord försöka skildra Bacalls och Bogarts sätt relatera till varandra,det går bara inte...
Skicka en kommentar