"...made real by photographs"

Jag vill inte påstå att jag blir klok på Sontags "On Photography", nu när jag avslutat den.
Jag får lägga den åt sidan och tänka vidare. Kanske läsa vad andra skrivit om boken.

Om jag ändå ska försöka formulera något, så tror jag att Sontag ser den lättframställda fotografiska bilden, som till skillnad från äldre tiders mer mödosamt tolkande bilder kan ses och ofta anses som en föregivet exakt verklighetsåtergivning, hur hon ser denna som något som just genom sin föregivet exakta verklighetsåtergivning och framförallt genom sin explosionsartade spridning (och Sontag skrev ändå på sjuttiotalet) har kommit att ställa sig ivägen för människors omedelbara förhållande till den verkliga världen.
En alltmer komplicerad och outgrundlig värld som vi bättre står ut med skenbart fångad i bildernas frusna ögonblick.
Eller något sådant.

Några sista citat:

"...a society becomes "modern" when one of its chief activities is producing and consuming images, when images that have extraordinary powers to determine our demands upon reality and are themselves coveted substitutes for firsthand experience become indispensable to the health of the economy, the stability of the polity, and the pursuit of private happiness."

"Instead, reality has come to seem more and more like what we are shown by cameras. It is common now for people to insist about their experience of a violent event in wich they were caught up - a plane crash, a shoot-out, a terrorist bombing - that "it seemed like a movie." This is said, other descriptions seeming insufficient, in order to explain how real it was."

"...people in industrialized countries seek to have their photographs taken - feel that they are images, and are made real by photographs."

On Photography

Varför ska jag alltid fastna för böcker som Susan Sontags "On photography"?
Böcker som är fullkomligt sprängfyllda av intressanta perspektiv och tankegångar, som är skrivna på en prosa lika komplicerad som innehållet. Texter som jag, långsamläsaren, om möjligt ännu långsammare än vanligt tar mig fram genom, sida för sida, och våndas
över att de insikter läsningen ger upphov till inte på ett klart och enkelt sätt kan bevaras.
Men jag läser vidare. Här lite anteckningar igen, kanske upprepningar...

Sontag är minst sagt skeptisk till fotot som realistisk verklighetsåtergivning. Hon menar att foton tvärtom ger en surrealistisk verklighetsbild. Fotonas fragmentiserade utsnitt finns inte i verkligheten, de finns bara som foton. Den fotografiska bilden skär ut en del av verkligheten på ett sätt som vår naturliga upplevelse av världen inte kan göra.

Den fotograferande människan anpassade sig snart till att verkligheten består av saker värda att fotografera, lärde sig att se världen som motiv.

Det socialt engagerade fotot är inte på egen hand informationsbärande - det kan visa, uppröra, men inte förklara. Det kan bara beskrivande bildtext - men den kan å andra sidan använda bilden på ett annat sätt än fotografen avsåg.
Och även det socialt engagerade fotot är ett objekt, har en estetisk sida, kan göras till konst.

"As Wittgenstein argued for words, that the meaning is the use - so for each photograph.
And it is in this way the presence and proliferation of all photographs contributes to the erosion of the very notion of meaning, to that parceling out of the thruth into relative thruths wich is taken for granted by the modern liberal consciousness."

Men så kan ju även texter användas. Allt kan användas. Jag är inte ute i någon bildstormarkampanj. Boken är bara så jäkla intressant...

Image-junkies

Susan Sontags "On photography" är fascinerande. Jag läser långsamt, gör förstrykningar, tänker efter. Ute är kvällen svart. Sju minus, alldeles vindstilla.

"All photographs are memento mori. To take a photograph is to participate in another person's (or thing's) mortality, vulnerability, mutability. Precisely by slicing out this moment and freezing it, all photographs testify to time´s relentless melt."

Lämpligare citat så här årets första dag och efter allt fotograferande under julen får man leta efter.

"Needing to have reality confirmed and experience enhanced by photographs is an aesthetic consumerism to wich everyone is now addicted. Industrial societies turn their citizens into image-junkies."

"Ultimately, having an experience becomes identical with taking a photograph of it, and participating in a public event comes more and more to be equivalent to looking at it in a photographed form."

Jag läser Sontags kritik av den klassiska sociala fotokonsten och frustreras av att boken, paradoxalt nog, är helt utan illustrationer. En del bilder hittar jag här.
Är det någon som vet andra eller bättre ställen?

Provokation

Susan Sontag: "On photography" (1971)