Feminism

I gårdagens DN skriver Nina Björk om feminismens framtid.
Nu när alla är feminister har den förlorat sin sprängkraft. Och om feminism bara betyder att även kvinnor ska få göra som vissa män, "jobba, tjäna pengar, äga företag, chefa, köpa, köra stora bilar, eftersträva något vi kallar frihet men som vi inte riktigt vet vad det är (Pengar? Oberoende? Ensamhet?)" - vad tjänar den då till?
Kapitalismen har inget emot feminismen, egentligen. Den kräver inte med nödvändighet kvinnors underordning. Men den kräver någons underordning:
"Den kräver privat ägande, lönearbete, tillväxt, konkurrens, att fler och fler områden av livet görs till områden möjliga att idka handel inom, områden där människor, tid, saker och tjänster görs till köp- och säljbara varor."
Hur långt räcker feminismen över huvud taget, frågar Björk till slut.
Jag ser fram emot hennes svar på den frågan.

"Under det rosa täcket"

Jag avslutade Nina Björks "Under det rosa täcket" i söndags.
Hennes "feminism bortom Kvinnan", där "manligt och kvinnligt blir ointressanta ord, tomma ord utan mening", är en utopi, naturligtvis. Det är upplyftande att läsa en klok analys, men vi har långt kvar till ett jämlikt samhälle.

Jämlikheten handlar just om jämlikhet. Om vi anser att alla människor är lika mycket värda, vilket de flesta gör, varför finns det då ingen jämställdhet mellan könen?
Vi möter ju bristande jämställdhet på en mängd olika, väl dokumenterade, områden.
Felet är att vi kategoriseras som "män" och "kvinnor" och inte som "människor". Och att detta tilldelar oss olika roller, föreskrivna av våra "livsmanus", som Björk kallar det.
Män har i de flesta fall fördelar i den här pjäsen. Men missar samtidigt viktiga dimensioner av människolivet.

Både män och kvinnor sitter fast i strukturer som det är oerhört svårt att förändra. Men absolut inte omöjligt, särskilt inte för enskilda individer. För den enskilde mannen, t ex, är det alltid möjligt att välja att inte inta en förtryckande position. Det är en fråga om moral.

Vems är felet? Det vi sitter fast i. De nedärvda strukturerna, könsrollerna, färgen på täcket, förväntningarna. Och männens, som inte förändrar. Och kvinnornas, som inte förändrar.

Nina Björk är humanist i klassisk mening, i traditionen från Pico della Mirandolas "Tal om människans värdighet".

Tänk om vi kunde se varandra i första hand som människor.

Nina Björks utopi

Nina Björk förespråkar "en feminism bortom Kvinnan".
En feminism
"som löser upp de berättelser som skapar manlighet och kvinnlighet; en feminism som inte vill uppvärdera "det kvinnliga" - utan som vill en upplösning av könsidentiteter, som vill slita av kvinnan hennes kläder, inte för att då finna en naken sann kvinna, utan för att finna: ingenting eller allting. Kanske finna en människa som skulle vara en annan än henne som vi känner i dag, hon som främst formas av sitt samhälles förväntningar på att bli kvinna (eller man)."

Det sista tillägget där, inom parentes, är viktigt.
Björk anknyter till en klassisk humanism: vi människor är inte som djuren styrda av natur och biologi, vi är kulturvarelser, vi kan på gott och ont forma våra samhällen - och påverka det som formar oss: förväntningar och normer.
Björks utopi är en radikal jämlikhetsutopi.

Nina Björk ifrågasätter mycket, inte bara ojämlikhet mellan könen. Wikipedia har en del länkar.

Det patriarkala kontraktet

Tillbaka till grottekvarnen. Lästimmarna blir färre. Här ett citat från den kloka feministen Nina Björks "Under det rosa täcket":

"Även om den "manliga" och den "kvinnliga" identiteten har förändrats - till en del beroende av politiska beslut - så fortsätter vi att leva i ett manssamhälle, där män har den största makten både som grupp betraktat och även inom de flesta relationer mellan en enskild man och kvinna; där varje kvinna och varje man föds till en förväntad "kvinnlighet" och en förväntad "manlighet", till ett bestämt livsmanus där den enskilda individens inställning till och "val" av arbete, kärlek, utseende, drömmar, vänskap ser olika ut beroende på om vi föds som flicka eller pojke. Att se dessa livsmanus som naturliga och/eller som personligt valda ingår i de patriarkaliska glasögon som vi alla på ett osynligt sätt lär oss att bära - men som feminister i någon mån försöker att byta ut mot en feministisk skärva, en feministisk lins. Därmed kommer feminister att förolämpa inte bara mäns "verklighet" utan även kvinnors - båda könen har sina namnteckningar under det patriarkala kontraktet och båda könen har sitt ansvar för att upprätthålla det."

Under det rosa täcket

Efter Cecilia Davidsson fortsatte jag min läsning med en annan av författarna i nittiotalets novell-boom, Hans Gunnarsson.
Jag läste "Bakom glas : berättelser" (1996) och "En kväll som den här" (2001).
Här mer svärta, råare, mer fylla och arbetslöshet, men också mer oväntade vinklar och ibland absurt skruvade situationer - men också mycket Raymond Carverskt, någon gång nästan parodiskt. Mycket teknik, klent innehåll.
Jag fick nog efter dessa två böcker. Jag ville läsa något annat. Men vad?

Lite i desperation besöker jag en bokhandel och hittar två av Nina Björks böcker i pocket. Björk som jag bara läst i dagspress och som jag alltid uppskattat.
Nu, en bit in i "Under det rosa täcket" från 1996, läser jag med stigande intresse hennes dissekering av "kvinnligheten" ("Välkommen till maskeraden!") och en för särartsfeminismen ("livmoderfeminismen") förödande analys av försöken att slå fast "sanningar" om vad kvinnor och män ska ska göra i familj och samhälle med hänvisning till forskning om könsskillnader givna av "Naturen".
Hon är en lysande stilist dessutom, skarp och rolig.

Så kan slumpen styra en fram till oväntad läsning.