Fredagsläsning

Jag läser Imre Kertész "Galärdagboken". Och jag läser på fel sätt - jag vet: rakt igenom, utan att egentligen stanna upp. Som om den hade en sammanhängande intrig, en historia, som det bara gäller att följa och hålla i minnet.
Men som omständigheterna nu är så blir det så. Samtidigt som jag vet att jag borde lägga undan den till senare så dras jag till den, bär den med mig och läser den på det här dumma sättet.

Eftersom jag inte kan skriva något eget, så vill jag här som fredagsläsning bjuda på ett citat ur "Galärdagboken". Något betydligt bättre, alltså.

"När jag läser mycket naturvetenskap får jag en känsla av att världen är en väl fungerande mekanism, en i sig själv sluten struktur med därtill hörande elektroniska impulser, instinkter, skapad för ätandet, döden, tillblivelsen och förökningen, i vilken människans uppdykande bara är en slumpmässig urartning - antagligen en konsekvens av särskilt gynnsamma förhållanden på jorden -, där denna urartade varelse med sitt medvetande stör… ja, vad egentligen? Mekanismen. Ty hon genomskådar dess absurditet - visserligen genomskådar hon den enbart för det mänskliga medvetandet, och det är likaså sant att det bara är det mänskliga medvetandet som betraktar den som absurd. Hur ska vi då föreställa oss Gud? För även om människan, enligt vad som sagts, inte är en skapelse, en frambringad varelse, en i förväg uttänkt företeelse, så består icke förty också hon av materien och är fjättrad hon också av detta något, av denna, ska vi säga, skapelse, eller, om man föredrar att kalla det så, av detta lappverk. Är Gud vanmäktig? Lat? En nyfiken iakttagare av utvecklingen? En grubblare som än så länge inte funnit lösningen? I vissa skeden ser man det på det ena, i andra på det andra sättet. För mig framstår Gud som en humorist, en något grym humorist, som dock inte heller saknar den äkta humoristens visa, om också måttligt tilltagna godhet. - Det stämmer förstås inte: humorn har människan uppfunnit, för övrigt på grund av Guds otillräcklighet; vore Gud fullkomlig och med honom livet (genomskådlig samt utan död och skräck), då skulle humorn inte finnas till."

I mitt inre bibliotek länkar jag det här till Lichtenberg och till Leopardi - detta ständigt växande bibliotek, med ett otal korsreferenser och mer eller mindre märkliga förbindelser mellan olika författarskap. Ett bibliotek där det samtidigt med det ständiga växandet sker ett ständigt svinn. Och som en gång helt ska utplånas.