Nina Björks utopi

Jag har läst Nina Björks "Lyckliga i alla sina dagar : Om pengars och människors värde" (Wahlström & Widstrand, 2012). Läsningen har resulterat i många förstrykningar och en del anteckningar. Det som följer här är inte en regelrätt recension som refererar och ger rättvisa åt hela innehållet (ni hittar en del bra sådana på nätet) utan mer just några anteckningar om vad jag ser som den ytterst tänkvärda kärnan i denna bok.

Det är en innehållsrik bok. Med skarpa iakttagelser och intressanta analyser och kloka tankar och slutsatser. Det är en bok som vill mycket. Björk har ett budskap och talar direkt till läsaren. Den är på ett befriande sätt både lustfyllt polemisk och mycket allvarlig. Den handlar om det samhälle som är vårt och hur det skulle kunna vara.

Björks utgångspunkt är att "kapitalismen har segrat" - i olika varianter, med demokrati eller utan. Den är ett samhällssystem och en ekonomi som producerar varor utifrån ett vinstmotiv, med ett ständigt behov av tillväxt och expansion, med allt vad det innebär av exploatering av miljö och människor.

Ett konsumtionssamhälle har vuxit fram, där det inte är produktionen av nyttigheter som är huvudsaken, utan konsumtionen, med en allt snabbare omsättning av varor, där människor inte längre betyder något om de inte kan konsumera, hålla hjulen rullande, och helst snabbt förbruka det de nyss köpt för att köpa något nyare, modernare, som i sin tur snabbt ska kastas bort för det ännu nyare, osv.

Detta konsumtionssamhälle gör något med oss människor.

Vi är drömmande djur. "Människan är den art som kan planera för och drömma om en framtid radikalt olika det som nu är."

Vi vill göra framsteg, vi vill bli lyckliga, vi vill leva goda liv och vi drömmer och planerar för en bättre framtid. Detta utnyttjar varuproducenterna, marknadsförarna och reklambranschen. På ett försåtligt och skickligt sätt - Björk ger många goda exempel - förvandlas "mänskliga drömmar om förändring till konsumtion", och vi styrs bort från alla tankar på hur vi tillsammans skulle kunna ordna samhället på ett förnuftigt och klokt sätt, så att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt, vi styrs bort från samhälleliga, kollektiva lösningar (det som politiken handlade om förr - någon som minns?).

Och detta i perfekt samklang med dagens politiker, som tävlar om att erbjuda oss mer-pengar-i-plånboken och som predikar valfrihetsrevolution med individuella lösningar och köp-och-sälj-tänkande på alla områden, som förvandlar allt och alla till varor och låter ekonomismen sippra in i varje vrå i samhället och förvandlar oss från medborgare till konsumenter.

Människan, skriver Björk, är en motsägelsefull varelse: egoistisk och altruistisk, självisk och generös, tävlingsbenägen och solidarisk...

Och vilka egenskaper som hon utvecklar beror i mångt och mycket på det samhälle hon lever i...

"ett samhälle som anropar oss på vissa sätt och inte på andra, som tar oss i bruk på vissa sätt men inte på andra." 

Det kapitalistiska samhället befrämjar ekonomism, konkurrens, tävlan, räknande - som genomsyrar samhället på alla områden.

Hur har det kunnat bli så här? Varför är vi tämjda till konsumenter? Varför konsumerar vi oss mot undergången (miljö, naturtillgångar...)?

Hon vill förstå, och hon vill få oss att förstå, hur det kan vara så att två diametralt motsatta värdesystem kan finnas hos oss människor samtidigt. 

Makten, den opersonliga och osynliga makt som helt enkelt är det "normala" i vårt samhällssystem, styr inte med våld och dekret, makten styr genom att vissa tankemönster planteras i våra hjärnor - den enda vägen, det enda alternativet - makten finns inom oss, i våra sinnen, i våra kroppar, i vårt sätt att leva.

Konkurrensen föder rädsla, rädsla att inte hänga med i utvecklingen, att inte få nog med pengar att köpa det som lyckan föreskriver,  hamna i arbetslöshet, sjukdom, utanförskap...

Björk har naturligtvis inte någon lösning. Hur ska vändningen komma till stånd? Revolution? Planekonomi? Historiska erfarenheter förskräcker.

Björks utopi är att samhället skulle kunna vara organiserat så att de positiva sidorna i människan befrämjas. Hon vågar använda ord som godhet och kärlek och alla människors lika värde. Hur ska detta samhälle komma till stånd? Nina Björk har inget svar, inget recept.

Det är inget tvivel om att Nina Björk är utopist. Kanske en naiv idealist.
Man kan lätt komma med ett antal invändningar.
Jag ska inte göra det här. Mer än att säga att realistiskt sett så kommer hennes hopp om ett annat samhälle att stranda på den inneboende dynamiken i konsumtionskapitalismen. Jag kan inte se något i dagens värld som ger föda åt hennes hopp.

Vilket kan låta som att det inte är någon idé att läsa boken. Nej, säger jag, tvärtom! Just för att det ser svart ut ska man naturligtvis lyssna till dem som analyserar eländet och som dessutom håller hoppet levande.