Virginia Woolf: London

Om man nu skadats av Internet och inte längre kan läsa längre texter så har jag ett lästips. Virginia Woolf: London. Ellerströms förlag, 2009. Översättningen är gjord av Gun R Bengtsson och Jonas Ellerström har skrivit förordet.

Det är en liten, vacker och behändig volym. Bara 117 sidor.

Den består av sju artiklar, mycket litterärt genomarbetade, varav de första sex publicerades som en serie, "The London scene", i tidskriften Good housekeeping, i början av 1930-talet. Den sjunde, "Att strosa omkring på gatorna", trycktes i en amerikansk tidskrift 1927.

Det är alltså korta artiklar, det tar inte lång tid att läsa dem. Kvaliteten gör att det är lätt att hålla koncentrationen uppe. Man blir rikt belönad.

Ska jag välja ett par favoriter blir det "Berömda mäns hus", där Woolf besöker just några berömda mäns hus, som blivit museer. Husen berättar mer om männens liv än någon biografi kan göra. Om historikern Thomas Carlyles och hans hustru Jane Welsh Carlyles hus skriver Woolf:

"Gå ner i köket. Där blir man på två sekunder varse ett faktum som undgick Froudes [en biografiskrivare] uppmärksamhet, men som ändå var oerhört viktigt - de hade inte rinnande vatten indraget. Så varenda droppe som Carlyles använde [...] måste pumpas upp för hand från en brunn i köket."

Och med kvinnlig, praktisk blick (jag har själv en sådan blick) går Woolf genom huset och iakttar:

"Det höga gamla huset utan vatten, utan elektriskt ljus, utan gasspisar, fullt av böcker och kolrök och himmelssängar och mahognyskåp, där två av sin tids mest nervösa och krävande människor bodde, det betjänades av en enda stackars tjänsteflicka. Under hela den mellanviktorianska eran var huset givetvis ett slagfält där dagligen, sommar som vinter, husmor och tjänsteflicka kämpade mot smuts och kyla för renlighet och värme. Trapporna, med snidade räcken och breda och värdiga, är slitna av fotsteg från plågade kvinnor som bar skurhinkar."

I den avslutande artikeln, "Att strosa omkring på gatorna", tar Woolf behovet av att gå ut och köpa en penna som ursäkt för att strosa omkring i London "mellan tedags och middagen". Det är en text rik på iakttagelser och beskrivningar av miljöer och människor i den myllrande staden.

"Man fick en smula insyn i vart och ett av dessa liv, tillräckligt mycket för att man skulle få en illusion av att man inte är fjättrad vid ett enda medvetande utan helt kort under några minuter kan gå in i andra människors kroppar och själar. Man skulle kunna vara en tvätterska, en krogvärd eller en gatusångare. Och finns det något härligare och mer förunderligt än att överskrida sina personliga gränser och förirra sig in på de stigar som mellan björnbärssnår och grova trädstammar leder djupt in i skogen där de vilddjur huserar som är våra medmänniskor?"

Det avslutande citatet är lika mycket ett argument för läsandet som för iaktagandet. Tag och läs!