Likt mina vänner grodorna här på bilderna dyker jag bara upp och påminner om att jag fortfarande lever. De (inte jag) är verkliga linslus. När jag tog den översta bilden stannade han (hon?) kvar, blickstilla, i övervattensläge, i minst en kvart. Kanske bländad av blixten, jag vet inte.
Jag anser - hittills - att Carr har mer rätt än fel.
3 kommentarer:
Dina grodbilder är så fina- och jag väntar fortfarande på "Förtvivlans filosoi"... AdLibris tar enormt lång tid på sig... (och just den boken vill jag gärna äga- för jag känner att den inte ska/kan hastas igenom
Har grodor så vackra blå ögon? Den övre alltså, på nedre bilden såg det mer ut som "nä, nu är jag rejält trött på det här, dags att dra täcket över sig".
Ingrid: Den som väntar på något intressant... osv :-)
Björn: Jag tror att det är blixtljuset som ger de blå ögonen. Eller så är det verkligen en ovanligt blåögd groda...
Skicka en kommentar