Till vilket pris?

I morse gick solen upp. Jag är inte riktigt säker på att den har gjort det på ett tag. Minusgrader. Och några tunna moln var liksom målade med en suddig pensel på himlens duk.

Jag skriver sällan om ekonomi och politik här. Det beror inte på att jag inte är medveten om dessa faktorers avgörande betydelse för våra liv. Kanske är det för att inte ytterligare öka på min naturliga dysterhet?

I en intressant artikel i DN 11 december om det ojämlika utbytet mellan den rika västvärlden och de råvaruproducerande länderna i tredje världen skriver Andreas Malm om

"några av västvärldens mest omhuldade myter. Som att våra ekonomier blir mindre materiella. Vi påstås ha gått in i informationsåldern, i tjänstesamhällen, i en tid då virtuella flöden bär oss tyngdlöst genom livet. I själva verket är det tvärtom. Mer kaffe, mer bomull, mer nickel och olja utvinns än någonsin förr, forslas till centrum och göder det välstånd som förefaller ideellt. Konsumenter i centrum ser bara inte den materiella basen för sitt liv, den befinner sig tusentals sjömil bort.

Omvänt betyder det att länder med stor resursförbrukning har få lokala miljöproblem. Luften på en gata i Lund kan vara ljuvligt ren, inget avfall samlas på hög, parkerna är idealiskt skötta. Men staden vilar, liksom centrum i stort, på ett inflöde av resurser. Ordningen i centrum beror kort sagt på kaoset i periferins sociala och ekologiska system."

Jag är inte ekonom nog att döma om halten i den forskning Malm refererar. Men jag ser med andra ögon på min nya MacBook Pro, på dess chassi, utfräst i ett enda stycke glänsande aluminium. Till vilket pris?