onsdag 4 juni 2008

Mikio Naruse

Jag går i trädgården, sakta och försiktigt. Det går ganska bra. Solen skiner, en ostlig vind får blodbokens löv att rassla. En björktrast hoppar omkring på den nu nästan brunbrända gräsmattan, förföljd av en stare som försöker nappa åt sig det den hittar.

"Och har du inte hört personer, som drabbas av en häftig smärta, sedan säga, att ingenting är ljuvligare, än när smärtan upphör? (Platon: Staten)

Jag har sett tre filmer av Mikio Naruse. "Late chrysanthemums (1954), "Floating clouds" (1955) och "When a woman ascends the stairs" (1960).
Naruses filmer är inte som Yasujiro Ozus filmer långsamma, zenbuddistiskt drömska, försonande, estetiserande - de är mer krassa, mer realistiska i sin skildring av efterkrigstidens verklighet i Japan.

I "Floating clouds" återvänder en ung kvinna efter kriget från det ockuperade Indokina och finner att den man hon haft ett förhållande med inte vill bryta upp från sin familj som han lovat. Hon är utblottad och filmen skildrar hennes kamp för att överleva, i en tillvaro där alla medel är tillåtna. Deras livsbanor korsar varandra, han sviker henne ständigt - ändå följer hon honom till ett arbete på en avlägsen ö, där hon dukar under i sjukdom.

"When a woman ascends the stairs" är en nästan sociologisk, men gripande, studie av barflickors villkor i Tokyos Ginzadistrikt. Filmmusiken, 60-talsjazz, understryker att det här är det moderna, krasst materialistiska Japan. Rika industrimäns pengar styr.

I alla tre filmerna är det kvinnor och deras liv och strävanden som står i centrum. Det är de som står för en hårdvunnen etik, ett slags moral, medan männen nästan genomgående är svaga svikare. Naruse baserade ofta sina filmer på romaner av kvinnliga författare.

Även en inbiten litteraturnörd som jag måste erkänna att film kan vara god konst.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hur får du fatt på de här gamla japanska filmerna? De låter väldigt intressanta (inte för att jag har tid att se sånt, men ett ryggskott kanske man får nån gång omsänder).

Lennart Erling sa...

Skaffa dig en filmmentor, som jag ;-)...
Jag ska maila Ole som lånar mig filmer. Han köper dem via nätet från England, tror jag.
Det är verkligen intressanta filmskapare. Det är någonting i dessa filmer som tilltalar mig. Jag har aldrig egentligen sett film på det här sättet. Kanske för att det mesta är ointressant...
Men: skaffa dig INTE ryggskott!

Anonym sa...

Jag hade ryggskott för några år sedan. Jag vet att om jag inte styrketränar så kommer det smygande tillbaka. Och det är där jag här nu, eftersom jag inte tränat på ett par månader.
Men du, jag är inte mänska att hitta din mejladress på bloggen ... Men du kan ju mejla mig via flickr-mejlen, om du nu är registrerad där.