Vad jag gör nu när jag inte läser så mycket

En kväll när solen sjunkit ner bakom träden ligger jag på knä i grönsakslandet och handrensar ogräs. Det är fortfarande ljumt och ingen vind. Allt står stilla. Grönskan är djup. Det är som om träden och buskarna håller andan. Uppe i en av de höga askarna sjunger en koltrast, men tvekande, nästan lite förstrött.

Jag är på ett sätt djupt koncentrerad. Det doftar svagt från den torra jorden, starkare från lökraderna. Gul lök, rödlök, schalottenlök. Men jag är inte djupt koncentrerad på det jag gör; blicken som ser ogräset och händerna som rensar medan jag låter tankarna vandra, den ena hakande i den andra. Jag är snarare bara ansträngningslöst närvarande, innesluten i rensandet, i försommarkvällens rum, i ett lugnt och alldeles självklart sätt att vara i världen.

Så reser jag mig och påminns om att jag har en rygg och sätter mig sedan i växthuset med öl och några mackor och upptäcker plötsligt att jag kan läsa igen. Jag gör upptäckten en bit in i Crister Enanders "Ett skott i natten". Till den boken får jag återkomma.

                               Schalottenlök ur ogräsrensningsperspektiv - garanterat flarnfri...