I en korrespondensartikel publicerad i Aftonbladet den 3 oktober 1840, med rubriken "Den alfvarsamma sidan", skriver Almqvist att en av hans promenader fick en helt annan karaktär än de tidigare, då "några af Europas grundfrågor hafva passerat revue framför mina ögon."
Det handlar om "Arbetsklassernas oroligheter".
"I förstaden St. Antoine hade folket börjat barrikadera sig, efter öfligt bruk upprifvit gatustenläggningen och till och med tagit en omnibus, vändt upp och ned på densamma samt härmed begynt sina förskansningar. Nästan hvarje dag skedde upplopp efter Boulevard du Temple ända fram till Porte St. Martin."Orsaken till oroligheterna var att "fabrikanterna och arbetsklassernes mästare" samlats och beslutat att utöka arbetsdagen med två timmar, utan motsvarande ökad betalning.
Almqvists analys är intressant. Protomarxistisk?
"Mästarne hade väl härigenom satt sig att disponera öfver andras egendom, nemligen arbetarnes tid; men de fattige voro tvungna att foga sig derefter, emedan herrarnas beslut var så allmänt, att arbete på annat villkor stod att bekomma."
Almqvist noterar en skillnad mellan arbetsgivarna och arbetarna. Medan arbetsgivarnas beslut var ett lagligt vapen i kampen:
"Det vapen, som de begagnade emot sina medmenniskor till åtkommande af deras enda egendom, tiden, var visserligen ett fysiskt, nemligen hungern i arbetsfolkets magar, deras hustrurs och deras barns. Men att till sin fördel bruka detta slags vapen är lagligt, tillåtligt och förnuftigt."Så var arbetarna, som inte var organiserade och kunde fatta gemensamma beslut, i underläge:
"Penningegaren har härigenom bekommit öfvertaget och fått den penninglöse under sig, emedan den förre fritt obehindradt och till följe af lagens glömska kan använda det våld han eger i sin hand, men om den sednare rycker an med det våld, som också han kan taga till, så heter det alldeles i sin ordning uppror, och anses derefter, emedan lagen tager notis om detta.""Lagens glömska", skriver Almqvist, och han kommer till slutsatsen att när "samhället vaknar till sans" så måste en lagstiftning komma till stånd, som ger arbetarklassen de rättigheter som tillkommer den. En reformistisk linje, om man så vill. Och det i den egendomsägande klassens eget intresse:
"...det blir angeläget - förr eller sednare oundvikligt - just för sjelfva denna enskilda klass och dess egen räddning, att i tid och i godo inrymma ett kapitel af högre och sannare rättvisa åt arbetarklasserna."Vilket väl var vad som skedde i de länder, t ex Sverige, där den reformistiska linjen segrade.
PS: När jag ser efter i hyllan här så hittar jag bland annat Folke Isakssons Almqvisturval "Det går en åska genom tidevarvet : pamfletter och polemik" (Pan/Norstedts, 1972) - men det var ju inte detta jag skulle fördjupa mig i nu, det var ju bara ett sidospår, i väntan på annan läsning. Så kan det gå.
Citaten från: Almqvist, Carl Jonas Love, Hvad är en tourist? : brev och korrespondenser från en utrikes resa ; med inledning och kommentarer utgivna av Kurt Aspelin. Akademiförlaget/Gumpert, Göteborg, 1961
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar