måndag 24 juni 2013

"inre angenämhet, själsglädje och himmelsk trefnad"

Almqvist skriver den 24 augusti 1840 till hustrun Maria i brev från Paris:
"Hvad åter Menniskorna vidkommer, så har man äfven här ingenting att klaga, [hvad] artighet, ärlighet och en yttre välvillighet beträffar: åtminstone så mycket jag tycker. Men [de] se i hög grad utlefvade, fula, ledsamma ut. Jag har ännu ej sett något ansigte, som tillk[änna]gifvit en inre angenämhet, själsglädje och himmelsk trefnad. Men dylikt varseblef jag [icke] heller i Lybeck eller Hamburg. Härvid utropar man: huru skall en resande på en hast[ig] genomfart, och blott efter ett par dagars vistande på ett ställe, kunna få tillfälle att märka [så]dant? Det är sant. Men jag vet, att t. ex. i Halland blott på ett enda ställe, [...] såg jag ej mindre än 4 el. 5 personer, både karlar och qvinnor, som till hela utseendet tillk[ännagaf] hvad jag här talar om. Och sådant är i Sverige ingen sällsynthet."
Blott Sverige... Blott Halland...


Almqvist, Carl Jonas Love, Hvad är en tourist? : brev och korrespondenser från en utrikes resa ; med inledning och kommentarer utgivna av Kurt Aspelin. Akademiförlaget/Gumpert, Göteborg, 1961

4 kommentarer:

norbergianblue sa...

Var det inte vid den här tiden som Almqvist med sin urusla ekonomi råkade i händerna på procentare? Lätt då,att se en fiende i varje ansikte man möter.

Lennart Erling sa...

Jag tror att de ekonomiska problemen kom senare. Men Aspelin skriver i inledningen att Almqvists personliga situation inför avresan var "fylld av komplicerade spänningar". Här fanns motsättningar med konservativa överordnade i hans rektorstjänst, striden kring "Det går an" och så hade han börjat skriva i Aftonbladet, om vilket Atterbom skrev: "Kan det vara möjligt? Han, täckas nedstiga i denna stinkande kloak, och hjälpa till att omröra där???"

Gabrielle Björnstrand sa...

Vem har inte - med visst fog - kritiserat Parisare. Kanske inte så mkt för deras ledsamma yttre, mera för deras snobberi.

Jag tror det mesta är en fråga om humör. A var på gott humör i Halland, jag är på gott humör i Lappland. Människorna ser då nästan alla trevliga ut. Nästan.

Lennart Erling sa...

Ja, ett gott humör susen gör... :-)
Nu väntar jag bara på en kommentar från Paris...