Jag läser Czesław Miłosz

En marsdag med en molnig men ljus himmel, ibland nästan vårljus och med lätt förvirrade snöflingor som en och en sakta dalar ner utan att riktigt hitta någon plats att falla på.
Den optimistiska pessimismen från måndagsmorgonens glada nyhet har väl lagt sig och ersatts av den vanliga, realistiska pessimismen.
Men mars följs sannolikt av april och påskhelgen hägrar.

Jag har börjat läsa Czesław Miłosz, ännu en nobelpristagare. Tidigare har jag bara läst någon dikt här och där. Men han har länge framstått som någon jag borde läsa.

(Hur många av nobelpristagarna har jag förresten läst? Ett snabbt överslag: 37 av 109. Då räknar jag även dem som jag bara läst någon enstaka bok av. Min bildning har sina luckor...)

Jämsides med dikturvalet "Ärlig beskrivning" (urval och översättning av Anders Bodegård och Leonard Neuger, Brombergs 2011) läser jag "Mitt Europa" (Ny utg., Brombergs 2011) - en självbiografi som samtidigt är en essäsamling över olika teman från en tid och ett Europa som inte längre finns, som Richard Swartz skriver i sitt förord.

Miłosz föddes 1911 i en litauisk by, växte upp i Vilnius, som då hörde till Polen, men där minnena från stor Storfurstendömet Litauen, en gång den största europeiska staten, ännu var levande.

Jag har bara börjat läsa, men redan nu är jag helt betagen av den här skildringen av ett liv som, utan överdrift, drogs in i de historiens strömvirvlar som helt förändrade den här delen av världen. Miłosz skriver mycket klokt om många ting, som jag kommer att återkomma till.

En liten sak här, bara. Miłosz skriver i kapitlet "Katolsk uppfostran" om hur han i femtonårsåldern försökte bygga intellektuella broar mellan naturvetenskap och religion och då hamnade i en religiös kris:

"Om mord är naturens lag, om den starkare överlever och den svage går under, och detta sedan miljoner och miljoner år, var finns då plats för den gode Guden? Varför vill människan på den lilla stjärnan, som hänger där i rymden och inte betyder mer än bakterien under mikroskopet, skilja sitt lidande från samma lidande hos fågeln med genomskjuten vinge och haren som slukas av räven? Varför skulle bara hon vara värd uppmärksamhet och frälsning? Varför denna undantagsställning och varför, i så fall, dessa grymheter - sjukdom, död, den ena människans tortyr av den andra - som bevisar att naturens lagar omfattar även denna art? Varigenom skiljer sig folkmassan på gatan från amöbasamlingar, förutom genom att människornas elementära reaktioner är mer komplicerade? Sådana frågor försatte mig ofta under hela veckor i ett tillstånd som likande fysisk sjukdom."

Vilket får mig att minnas en diskussion Under pausträdet nyligen, som visade på mycket skiljaktiga åsikter och som lite hastigt stannade av.