Efter ännu en kall natt skiner solen och värmer redan genom fönsterna. Jag tänker igenom vad jag ska göra under dagen. Hur svårt är det inte att fastna i planering av det kommande, så att man inte är närvarande i det som är? En banal reflektion, men inte desto mindre sann.
Alltså läser jag den här dikten, långsamt och uppmärksamt. Orden sätter tanken i rörelse. De tio raderna kan föra en långt bort, åt skilda håll, till oväntade upptäckter. Jag nöjer mig med det.
DENNA VÄRLD
Det visar sig ha varit ett missförstånd.
Bokstavligt tog man det som var på försök.
Snart skall floderna återgå till källorna,
vinden skall upphöra att vandra.
I stället för att knoppas skall träden söka rötterna.
Åldringar skall springa efter bollen,
se sig i spegeln där de är barn på nytt.
De döda skall vakna och ingenting fatta.
Tills allt som har gjorts till slut skall göras ogjort.
Vilken lättnad! Andas ut, ni som har lidit så.
PS: i tanken hamnade jag bl a här.
Dikten finns i "Ärlig beskrivning", Brombergs 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar