I morse var det sju minus och nu skiner solen på det frostiga gräset från en lite skyig, men ändå blå himmel . Jag är inte mycket för vintern (som vissa andra, tror jag), men efter den här hösten så känns detta som en befrielse.
Julen närmar sig och igår var det dags att plocka fram assistenten för att göra den traditionella julköttkorven.
Och medan assistenten (dock ej levererad av någon försäljare på blå cykel) ändå var monterad gjordes i år även ett italienskt försök - en kryddig salsiccia.
Det är också tid för skönlitteratur. Göran Tunströms "Juloratoriet". En omläsning föranledd av en diskussion med en av sönerna, som fick mig att inse att jag glömt mycket av denna både sorgsna och fina bok.
6 kommentarer:
Julkorven ser läcker ut och Tunströms "Juloratoriet" är en bok som står sig för en njutningsfull omläsning då och då.
Ha det gott vid den halländska kusten!
Ja, julkorv i all ära, men juloratoriet var fin, om än ganska omständlig med sin överresa till Australien (har jag för mig). Samtidigt beundrar jag de författare som kan hålla intresset uppe för en hel krånglig släkt så där. Kapitlet Om smekningar var fint.
Jag intervjuade Göran Tunström bara några år innan han dog. Det var ett bra möte.
Tack Leonardo,
vi åt av salsiccian till lunch i dag, väldigt god, om jag får säga det själv. Gjord av ekologiska råvaror.
Gabrielle,
jag blir nyfiken på intervjun - kan man hitta den någonstans?
PS: Vi lever icke av kultur allena...
I love it when you're talking sexy...
Lennart: jag ska ta reda på och skriva in Tunström-intervjun på backwater vad det lider.
Korv kan jag äta, gärna. Men inte intressera mig för särskilt länge efter att jag ätit upp den. Asså va.
Gunnar,
bilderna är kanske lite för... vågade?
Gabrielle,
jag kommer att läsa!
Skicka en kommentar