Jag är verksam på ett högskolebibliotek och sysslar uteslutande med facklitteratur - och tyvärr sällan inom humaniora.
I dag kunde jag konstatera hur fundamentala folkbiblioteken är för bildning och kultur, trots allt tal om motsatsen.
Min ständigt läsande bloggkollega Einar Jakobsson gjorde mig nyfiken på en samling tyska noveller, så jag sökte upp och fann boken han läst i Varbergs stadsbiblioteks katalog och kunde konstatera att den fanns där, i det öppna magasinet. Det var "Berömda tyska berättare", ett urval av Johannes Edfelt, utgiven av Folket i Bilds förlag 1959.
Bara att se boken, att känna dess tyngd och känna den där typiska, instängda gammaldags biblioteksdoften gjorde mig glad. Och väckte minnen från mina tidigaste biblioteksbesök, från de första läsande åren, när jag äntligen fick börja låna från vuxenavdelningen, där det fanns hyllmeter efter hyllmeter av all världens litteratur i röda eller gröna "pansarband" från Bibliotekstjänst i Lund.
Det gladde mig också att Varbergs stadsbibliotek inte hade gallrat ut denna bok, som nog inte lånats så flitigt på några decennier. Och den hade dessutom sällskap av åtskilliga andra, i hylla efter hylla i det öppna magasinet, där man i lugn och ro kan botanisera och göra oväntade upptäckter. Vilket jag skulle gjort om jag bara hunnit.
Så ska biblioteken fungera. Inte så att alla bibliotek ska spara och magasinera allt. Det svenska fjärrlånesystemet fungerar utmärkt. Men att göra bibliotekens äldre bokbestånd tillgängligt kan inte vara mer än en marginell kostnad.
3 kommentarer:
Se där! Roligt att du hittade den i ditt stadsbibliotek. Det måste vara densamma som jag har i pocketversion, utgiven på Prisma, 1966.
PS. Jag tyckte jag kände igen omslaget på boken du fann. Så jag letade i mina hyllor och fann att jag hade utgåvan på FIB:s förlag också (på annan plats i hyllan; var placerar man antologier när man kör med författarnamn i bokstavsordning?). Den är utgiven redan 1959 men jag köpte den antikvariskt många år senare på grund av Börje Sandelins fina illustrationer.
Innehållsligt skiljer sig utgåvorna något, men inte mycket. I pocketutgåvan finns inte Böll, men däremot Sigfried Lenz, i FIB-utgåvan Gerhard Hauptmann och Ricarda Huch, som saknas i Prisma-pocketen.
Tack för lästipset! Det är alltid roligt att på oväntade vägar hitta guldkorn. T ex visste jag inte att det fanns en svensk översättning av Roths "Leviatan". Jag har den i en engelsk samlingsutgåva av alla Roths "short stories".
Hur ordnar man sitt hemmabibliotek? Jag har haft en del mer strikta system, men har nu bara två avdelningar, skönlitteratur och facklitteratur (där det naturligtvis finns en del gränsdragningsproblem, men principen blir att hålla ett författarskap samlat...)
Om man använder den klassiska uppställningsordningen för svenska bibliotek, så placeras inom en avdelning böcker med upp till tre författare på den på titelsidan först nämnde författarens efternamn. Vid fler än tre författare gäller titelns inledande ord, såvida detta inte är en bestämd eller obestämd artikel, då det blir det första ordet därefter.
För antologier blir det alltså titelns inledande ord. I vårt fall här "berömda".
Om man har en katalog att söka i är det sen inga problem med att hitta boken. Om man däremot (som jag) måste lita till minnet - har jag boken, vad var det den hette - så blir det värre...
Skicka en kommentar